Ängelholm

Nu går KVS-området mot en ny tid

I en serie artiklar har vi berättat om KVS, Kronprinsessan Victorias sjukhus, i Vejbystrand. Nu är vi framme vid sista avsnittet, som handlar om hur allting började och vad som kanske kommer i framtiden.

. Redan tidigt hade doktor Ernst Lindahl klart för sig var han ville bygga sitt kustsanatorium. Platsen var en allmänning på Vejby sandplantering. Under 1800-talet hade här planterats tallar som skulle binda sanden, men marken i sig hade inget större värde. Trots detta ställdes Ernst Lindahl inför två problem. Markägarna var 84 till antalet, och de ville ha betalt, 500 kronor tunnlandet. Det tyckte Lindahl var för mycket.
Det blev många möten och skriftväxlingar med markägarna och det hela försvårades av att flera av dem var bosatta i USA. Efter två års förhandlingar lossnade det. Ett gåvobrev upprättades i juni 1902, där byamännen förklarade sig villiga att skänka tio tunnland av allmänningen till "Föreningen för skrofulösa barns vård", alltså för vård av barn med skrofulos, körteltuberkulos.

Ett år senare stod första byggnaden klar. Här fanns administration, kök och 40 vårdplatser. Verksamheten kunde börja på KVK i Vejbystrand.
Nu var byggandet i full gång. Redan 1904 stod panncentralen klar och 1908 byggdes överläkarvillan. Huvudbyggnaden, den som i dag inrymmer KVS Vård, invigdes 1910. Därefter tillkom bland annat epidemiavdelningen, gravkammaren med obduktionsrum, tvätten med personalbostäder och underläkarvillan.

När verksamheten var som mest omfattande var KVK som ett eget samhälle, i stort sett självförsörjande. Ernst Lindahls löfte till markägarna i början av 1900-talet, om att sjukhusanläggningen skulle ge massor av arbetstillfällen, kunde väl därmed anses vara infriat.
I dag är en del av byggnaderna borta. Panncentralen revs 1998, samtidigt med den höga skorstenen. Även epidemiavdelningen är borta. Men mycket är kvar och frågan är vad som händer nu. Byggherrarna Gösta Melin och Ulf Leeman äger området och ett programförslag har tagits fram av stadsarkitektkontoret.
Enligt förslaget ska såväl Trollskogen som stranden och klitterna bevaras. Det gäller även de byggnader som renoverats, alltså huvudbyggnaden med KVS Vård, portvaktshuset som byggts om till lägenheter, överläkarvillan som är förskola och annexet, som nu är KVS-museum. Tvätten anses också värd att bevara, men byggnaden är i dag ganska nedgången och kräver stora insatser. Detsamma gäller köket, som kan komma att ersättas med en helt ny tvåvåningsbyggnad.
Totalt innefattar förslaget ett 80-tal lägenheter i bland annat fyra tre- eller fyravåningshus och ett sexvåningshus, plus sex enbostadshus i två våningar.
Programförslaget har varit utställt, både i Vejbystrand och i Stadshuset, och allmänheten har fått komma med synpunkter. Inte oväntat är det sexvåningshuset som väckt starkast reaktioner, eftersom det anses bryta alltför mycket mot den befintliga bebyggelsen. Även antalet planerade lägenheter anses vara i överkant.
Planarkitekt Katinka Lovén har gått igenom kommentarerna till planförslaget och kan se att flera av synpunkterna återkommer.

— Många reserverar sig mot sexvåningshuset och mot byggnation söder om huvudbyggnaden, säger hon. En del reagerar mot planerna på att bygga fler villor söder om Sanatorievägen, andra vill att det enbart ska byggas villor. Det finns även de som tycker att hela KVS-området ska bevaras som byggnadsminne.
Att man tar hänsyn till naturvärdena och att karaktären av öppenhet bevaras är också något som poängteras, och här hittar vi en del positiva kommentarer när det gäller förbättrade gångstråk och en upprustning av området i största allmänhet.
Den första etappen i utvecklandet av KVS-området är avklarad, men mycket återstår.

— Nu ska vi arbeta fram en detaljplan så att man konkret kan se var och hur byggnationen är tänkt, säger Katinka Lovén. Därefter blir det samråd igen. Vi har lång väg kvar. När detaljplanen kan antas är svårt att säga. Troligen blir det inte förrän vid årsskiftet.
Många frågetecken ska alltså rätas ut under året, men en sak är i alla fall säker. Det blir en framtid för KVS-området och historien kommer att leva kvar i en eller annan form.
Bosse Nilsson
Gå till toppen