Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Syrlig socialrealism

Matrgareta Sarris roman bärs av sitt starka patos: det går inte att missta sig på Sarris indignation över det svekfulla förmyndarsamhälle som sparkar på dem som redan ligger. Samtidigt är "Villjus" en osminkad berättelse om obotligt infekterade relationer mellan föräldrar och barn, skriver Ann Lingebrandt.

Ett omslag kan vara förödande för en bok. Margareta Sarris nya roman Villjus pryds av en krokiskiss av tre nakna kvinnor i gröna och beiga nyanser som sänder ut otvetydiga vibbar av finn-dig-själv-kurser och kvinnokraftsmässor. Om "livet och relationerna" ska den handla enligt baksidan - jag biter ihop, beredd på en jobbig lektion i självförverkligande och mars och venus-insikter. Men förväntar man sig akvarellkursprosa kommer man snett in i läsningen.

På rättare köl hamnar man om man vet att Margareta Sarri slog igenom 1971 med debutromanen "Då Simon Fjällborg med flera kom till insikt", att hon skrivit böcker som "Ta dej en slav" och "Ur vägen, fattiga!", och att "Villjus" enligt henne själv lika gärna kunde fått titeln "Hälsning från underklassen". Det är fråga om en syrlig socialrealism, en ilsken känga mot dagens effektiviseringsbesatta Sverige där välfärden nedmonteras och klassamhället - om det nu någonsin avskaffats - återuppstått.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen