Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sport

Målfest och magi i klassiskt derby

13/5, 1993, 28 716, 3—3. Siffror som får både HIF- och MFF-fans att minnas DERBYT som hade allt utom en vinnare.

Fotboll. Den vackra majkvällen var förtrollande. Eller för att ta till Tomas Nordahls mustiga uttryck "en högtidsstund för alla oss fotbollsälskare".

Bilköerna ringlade långa på E4:an i sydlig riktning. Till slut stannade räknarna i vändkorsen på 28 716 åskådare — den tredje bästa noteringen sedan Stadion invigdes 1958. Av dessa var drygt 12 000 helsingborgare.

Ett stort antal av dem intog Malmö Stadions ena kortsida där det krävs rymdteleskop för att uppfatta vad som händer på planen.

Ingen kunde veta vilket drama som väntade.

Ingen kunde klaga på den välregisserade rysare som bjöds.
HIF var tillbaka i allsvenskan efter 24 års harvande i lägre divisioner. Omgången var den sjätte, och nykomlingen låg trea med tolv poäng, en mindre än serieledande AIK.

Ärkerivalen hade börjat blygsamt och parkerade sjua med sina sju inspelade poäng. Dagen före derbyt lastade MFF-hövdingen Hans Cavalli-Björkman följdaktigen över favoritskapet på HIF.

— Vi har ett ungt lag, befinner oss i ett uppbyggnadsskede, har förmodligen, hur konstigt det än låter, mindre rutin än HIF som i sin tur är inne i en segervåg som ger självförtroende.

— Det logiska är att HIF vinner, men det ska bli besvärligt för dem, vi ska kämpa till döds och jag har sagt till grabbarna att "vi kan ju alltid snacka om segerpremierna efteråt"...

Rutin kontra ungt lag i uppgbyggnadsskedet. Cavalli-Björkmans funderingar är lika aktuella i dag. Bara det att det råder ombytta roller.
Gästerna inledde matchen i ett furiöst tempo. Kombon Patrik Sundström och Anders Jönsson stod för elegant respektive balans och kraft. HIF:s taktik gick i huvudsak ut på att sätta tryck på vänsterkanten där Mikael Ragvald travade förbi en allt mer uppgiven Henrik Nilsson. Ragvald fick och utnyttjade ytorna.

Efter en halvtimme vann Henke Larsson en höjdduell mot MFF:s Anders Andersson på mittplan. Bollen till Masse Magnusson som svepte den långt och precist till Ragvald som sökte sig till kortlinjen. Sedan snett bakåt till Henke som löpt exakt, och vinklade in ledningsmålet.
Nio minuter senare tog Henke emot bollen i straffområdet. Han vände retligt överlägset bort Stefan Alvén och passningen hittade Patrik Sundström som forcerade in tvåan.

Strax efter paus var det dags för nya Ragvald-kliv till vänster. Den här gången rundade Henke av anfallet med att behärskat lyfta in 3—0.

HIF-dominansen höll i sig i en timme. Sedan räddade inhopparen Jonas Axeldal — som haft en tuff tid i MFF — ansiktet på hemmalaget och jobbet tillfälligt för tränaren Viggo Jensen.

Axeldal nickade och bredsidade in blixtreduceringarna innan han spelade fram till Anders Anderssons kvittering. Chockade HIF-spelare var även nära att få lämna Malmö tomhänta.
Inför derbyt publicerade tidningen en större enkät med lokala profiler. De flesta var entusiastiska. Musikern Pelle Ossler stack ut genom att vara likgiltig på ett väldigt underhållande vis när han svarade.

Ska du se MFF-HIF?

— Nä.

Hur slutar matchen?

— Tja, vilka är bäst?

Hur stor blir publiken?

— Nisse i Wilmer kommer i alla fall.

Det är ungefär denna lätt avslagna känslan som infinner sig inför kommande slag om Skåne om man läser supporterforum och studerar tabellen som visar att HIF och MFF inte är de hetaste guldkandidaterna.

Fast även om så varit fallet hade det krävts en del för att matcha 1993.
Tre minns derbyfesten
Henrik Larsson, två mål samt ett målpass i derbyt, numera proffs i Barcelona:

— En solig dag, och det var hur mycket folk som helst på plats. Vi spelade fantastiskt i första halvlek, men när de bytte in Axeldal vände det.

— Jag gjorde mitt första allsvenska mål, men när vi åkte hem tänkte jag bara "vad fan sysslar vi med? hur kan vi tappa tre måls ledning?".
Jonas Axeldal, två mål samt ett målpass i derbyt, numera anfallare i Ängelholms FF:

— Vi gav aldrig upp utan tänkte i paus "kan HIF, kan vi". I slutet var jag även inblandad i en straffsituation, och vi kunde faktiskt vunnit. Men ska man vara ärlig kändes det ändå som en vinst efteråt.

— Det är skoj att titta tillbaka på matchen. För mig är det definitivt en höjdpunkt i karriären.
Bosse Nilsson, dåvarande HIF-tränare nu lagledare i MFF:

— Vi som var med i gänget 1992, många var ju även med 1993, träffades i Helsingborgs i somras, och det blev så klart snack om den här matchen. Den sticker ut eftersom den innehöll många spektakulära ingredienser. Man var kluven direkt efteråt, men sedan insåg man att det helt enkelt handlade om en förbannat bra fotbollsmatch.

— Sedan är jag säker på att publiksiffran inte stämmer, den var högre än den officiella. Folk kom inte in i tid, och till slut öppnades grindarna för att undvika kaos. Det var säkert ett par hundra till som smet in då.

Malmö FF-HIF 3--3

Målen: 0--1 Henrik Larsson (30), 0--2 Patrik Sundström (39), 0--3 Henrik Larsson (52), 1--3 Jonas Axeldahl (70), 2--3 Jonas Axeldahl (76), 3--3 Anders Andersson (80).

Domare: Lennart Elofsson.

Publik: 28 716.

Startelvor:

HIF: Sven Andersson -- Per-Ola Ljung, Ola Nilsson, Björn Lilius, Per Ågren -- Jonas Dahlgren, Patrik Sundström, Anders Jönsson, Mikael Ragvald -- Henrik Larsson, Mats Magnusson.

Malmö: Jonnie Fedel -- Henrik Nilsson, Torbjörn Persson, Patrik Olsson, Stefan Alvén -- Jörgen Olsson, Anders Andersson, Patrik Andersson, Jens Fjellström -- Peter Hillgren, Fredrik Dahlström.
Gå till toppen