Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Skogspromenaden över motorvägen

"Härlig är jorden" hette en "örtagårdsberättelse" som författaren Kerstin Stjärne gav ut vid mitten av 90-talet, om släktgården i Killhult utanför Skånes Fagerhult. Kort tid efter publiceringen upptäckte hon en dag en rad ilsket röda pinnar som pekade rakt mot släktgården, som i nio generationer tillhört familjen. Vägverket hade utfärdat sin dödsdom över den gamla gården. Här skulle en motorväg byggas. Sorglig och utdömd var jorden.

Kerstin Stjärne grep till orden. Hon skrev petitioner och debattartiklar, fixade insamlingslistor och uppvaktade myndigheter. I sin nya "Dårörtens triumf" berättar hon om motståndets dåraktiga arbete mot övermäktiga instanser och om hur örtagårdens spröda dårört alldeles osannolikt till sist visar sig vara starkare än mäktiga Vägverkets betongbyråkrater. Det som börjar som ett uppgivet katastrofscenario blir till slut en solskenshistoria.
Det här är en härlig och välskriven tankebok med många dimensioner. En röd tråd är skildringen av ett lokalt demokratiskt gräsrotsengagemang av ett slag som är en utrotningshotad art i dagens toppstyrda svenska samhälle. Att oviljan att acceptera överhetens maktdekret har historiska rötter från snapphanetiden gör det inte sämre.

Kerstin Stjärne berättar medryckande och med stor inlevelse om gårdens och traktens historia. Men hon lyfter också blicken och sätter in motorvägsstriden i Killhult i olika politiska sammanhang.

Det började med att en konsultfirma föreslog att E4:an skulle göra en sväng in mot Skånes Fagerhult för att tillgodose "kommunala önskemål".

Författaren rasar: "Det är den gamla myten om Motorvägars Välsignelse som spökar: industrier poppar upp som svampar längs viltstängslena och affärerna flammar upp om förbirusande bilister skymtar en by i ögonvrån". … "Nu planerar välvilliga myndigheter att förstöra hela byn med en dånande buller- och avgasmatta för generationer framåt - för att bilister ska bromsa in och köpa korv och för att obefintliga fabriker ska synas från vägen."
Många svenska samhällen har tagit obotlig skada av motorvägsbyggen, Huskvarna och Ljungskile hör till de värsta exemplen. En gång fanns långtgående planer på att dra en motorväg rakt genom Lunds medeltida stadskärna, ett våldtäktsförsök som tackochlov aldrig fullbordades.

Man trodde att sån uppenbar galenskap hörde till det längesen förflutna, men inte. Kerstin Stjärne citerar friskt ur Vägverkets suffleaktigt uppblåsta retorik. "Intresset att bo i störningsfria miljöer står här emot intresset för de många resande på den framtida vägen att uppleva utblicken mot ett bebott och odlat landskap", heter det. Ett slags människor, bilisterna, ställs mot byborna och det råder ingen tvekan om vilken grupps behov som är viktigast.

Motorvägen ska svänga in mot Skånes Fagerhult för att göra bilisterna gladare. De blir gladare, trots att svängen gör att de förlorar tio sekunder, konstaterar Verket. Kanske ligger byn där bara för att bilisterna inte ska slumra till i de djupa skogarna utan hålla sig vakna. Åtminstone i tio sekunder.
Vägar är Viktiga. Ofta Viktigast. Makten behöver Vägar. Kerstin Stjärne ger många nästan övertydliga exempel. Hennes bok blir därmed också en kampskrift mot bilismen miljöförstörande konskekvenser.

I USA drev bil- och oljeindustrin under 50-talet på väldiga motorvägssatsningar samtidigt som städernas kollektivtrafik knäcktes. I det snart asfalterade Belgien finns fyra km väg för varje kvadratkilometer mark. I Sverige hade vi Scan Link-projektet, som drevs med massiv lobbyism. Många av HD:s läsare minns nog skandalerna kring lobbyföretaget JKL som engagerades av Helsingborgsmoderaterna för att säkra E4:ans dragning till Helsingborg. Spelet kring Öresundsbron är ännu ett exempel.

Kerstin Stjärne frågar sig i bokens avslutande kapitel:

"Vilket värde har en skogspromenad? Vilken prislapp har en linnea? Hur mäter man framtida generationers tillgång till skog och vandringsled?

Kan vägmiljoner jämföras med upplevelsemiljoner?"

I dag rullar trafiken på den nya storslagna motorvägen inte genom Killhult utan utanför byn. Människors engagemang kan vara starkare än pengars makt, skriver Kerstin Stjärne, samtidigt som hon inrymmer att segern att flytta en motorväg en liten bit bara är ett pip i universum.

Men många pip kan bli till en talkör och en opinion, skulle jag vilja tillägga optimistiskt -- och förmodligen blåögt.
Sören Sommelius

Kerstin Stjärne: Dårörtens triumf

Kerstin Stjärne

Carlssons
Gå till toppen