Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Jean Bolinder fyller 70 år den 5 december

Jean Bolinder skriver och målar. Han känner att utan det ena konstnärliga uttrycket skulle inte det andra kunna leva. Det säger denne författare och konstnär i en intervju inför sin 70-årsdag.

Först blev Jean Bolinder författare, sen började han måla. Nu växlar han mellan konsten och författarskapet. "För mig är måleriet och skrivandet som siamesiska tvillingar", säger han.Bild: MARIANNE BOLINDER
I sin ungdom var han tiokampare.

— Det innebär att man fuskar i en massa grenar som man egentligen inte kan. Detta har jag sedan fortsatt med men på det skapande planet, säger Jean Bolinder.

Det är inte utan förtjusning som han fastslår detta. Jean Bolinder är en mångsysslare med kulturella förtecken som bara under innevarande år kommit ut med två böcker och haft tre konstutställningar. För närvarande är han dock verksam som dramalärare i Lund för en grupp barn i åldrarna 8 till 14 år.

— Nästa pjäs vi ska spela är August Blanches "Herr Dardanell och hans upptåg på landet". Den satte jag senast upp åt Uppsala stad 1964 och då var knappast skådespelarnas föräldrar födda ens. Så gammal är alltså jag.
Handlingen i Jean Bolinders senaste deckare, "Bara början på en saga", utspelar sig i Lund under året 1935.

— Boken inleds med att huvudpersonen dör den dag jag föddes. Sedan hamnar han i något slags förgård till helvetet och undrar — vem f-n försökte ta död på mig? Jag som är så snäll? Sen återgår han till sitt liv för att ta reda på detta.

Frågan om det finns några fler påtagliga likheter mellan denna person och författaren besvaras med ett skrockande skratt.

— Det finns det säkert, så hemsk som han är.

Som alla läsare av Jean Bolinder vet tar flertalet av det hundratal böcker han skrivit avstamp i hans eget dramatiska liv och verkliga händelser. Den andra av årets böcker, den existensiella romanen "Passageraren", är inget undantag. Här innehas huvudrollen av sjön Sommen i Östergötland. I landskapets södra del växte författaren upp på säteriet Laggarp som ättling till grundarna av Bolinders Mekaniska Verkstad. Ett industriföretag som startades 1845 av farfarsfar Bolinder och som under de kommande 80 åren nådde världsrykte med sin tillverkning av allt från spisar till ångmaskiner.

Ingenting materiellt saknades, men uppväxten i överklasshemmet var allt annat än harmonisk. Den unge Jean Bolinder kände sig misslyckad och otillräcklig och blev en rebell som satte sig upp mot allt och alla under skoltiden. Det blev inte bättre senare. Den mångmiljonförmögenhet han ärvde just som han börjat läsa i Uppsala föresatte han sig att slösa bort på fem år.

— Fast jag klarade det på fyra och ett halvt, säger Jean Bolinder lakoniskt.
I september 2003 kom boken där han utan förtäckta ordalag gör upp med sitt förflutna — "I skuggan av Bolinders verkstad — Mitt liv som jag minns det". En självbiografi som inte bara är en uppgörelse med de egna destruktiva åren, utan också en svidande vidräkning med de framgångsrika förfäderna och ett klassamhälle som han avskydde.

— Jag trodde att mina släktingar skulle bli arga. Men många blev glada för att någon äntligen sagt sanningen om gubbdjävlarna. Och i dag hör dom ofta av sig för att berätta mer saker. Fast numera är jag helt ointresserad av släkten Bolinder. Jag har gjort upp med det förflutna och gått vidare.

Ett bevis för detta är bland annat nya romanen "Passageraren" som är illustrerad med författarens egna akvareller.

— Jag började måla när jag gick i realskolan. Min lärarinna, konstnärinnan Ingrid Hillar, var så otroligt inspirerande och lockade fram konstnärsskapet i mig.

Det dröjde till 1969 innan han ställde ut sina alster till allmänt beskådande.

— Jag tillhörde ett gäng som kallade sig "Grupp 69". Fast folk brukade förstås täcka över nian på våra affischer.
Författaren Jean Bolinder blev till före konstnären. Under skolåren fick den tidigt pulserande skrivarådran bland annat utlopp i bitska insändare i tidningen Veckojournalen. Under studieåren i Uppsala tog intresset för att göra film överhanden ett tag. Efter att ha insett att han inte skulle bli en ny Bergman eller Fellini flyttade den nyblivne historikern och läroverksadjunkten Jean Bolinder till Skåne 1964. Då kom skrivandet igång igen. Och 1967 blev det författardebut med deckaren "Skulle jag sörja så..." Mottagandet blev välvilligt. Inte minst gillade man bokens huvudperson, amatördeckaren Jöran Bundin. Den svenska kriminalromanens första antihjälte, som inte bara hade initialerna gemensamt med sin skapare Jean Bolinder.

I dag växlar Jean Bolinder framgångsrikt mellan akvarellmåleriet och författarskapet. När han tröttnar på det ena går han över till det andra.

— För mig är måleriet och skrivandet som siamesiska tvillingar. Ingen kan leva utan den andra. Överhuvudtaget är mitt liv sådant att jag ägnar mig åt det som jag för tillfället tycker är roligt. Sedan gör jag något annat.

Monica Frime/TT Spektra

monica.frime@ttspektra.se//bilder: 1

GRATTIS Jean Bolinder

Aktuell: Fyller 70 år den 5 december.

Yrke: Fil lic, författare, konstnär med mera.

Familj: Hustrun Marianne "Ajan", barnen Carro och Magnus samt barnbarnen Calle, Agust, Truls och Isak.

Bor: I Bjärred utanför Lund.

På gång: Fira födelsedagen på hemlig ort.
Gå till toppen