Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Klippan

Anderstorps berömda eneskog hotad

Vintertorkan har de senaste åren tagit allt hårdare på många av enarna i Anderstorps enefälad. Det är som om de dränerats på allt liv, vissnat ner och till slut gett efter för tyngdlagen.

ANDERSTORP/KLIPPAN. Anderstorp är en av de byar som nästan helt lyckades undgå 1700- och 1800-talets skiftesreformer när böndernas små markbitar lades ihop och husen flyttades ut från byarna. I Anderstorp är husen fortfarande samlade i en klunga. Markindelningen går från den som en solfjäder, eller bitarna i en tårta. I en av tårtbitarna är den gammalmodiga formen av betesmark bevarad med flerhundraåriga gamla bokar och en bitvis ganska tät skog av av pelarväxande enar. Sommartid ser ungboskap numera till att skogen inte växer igen.
Enar som växer på det här sättet finns enligt länsstyrelsens egen naturguide på många håll i Skåne. Men ingenstans är de så många och så stora som här. Mellan 10 till 12 meter är vanligt.

Enarnas imponerande höjd lär bero på att de växer på en utslocknad vulkan. Äskekull är ett minne från förhistorisk tid som än i dag bjuder på en viss höjdskillnad. Vulkaniska bergarter som vittrat sönder under årmiljoner gör jorden näringsrik.

Den vackra omgivningen, den unika eneskogen och ägarnas generösa inbjudan till allmänheten har gjort eneskogen till ett populärt utflyktsmål för både närboende, "utsocknes" och utländska turister. Skåneleden passerar också strax förbi.
Men nu är Anderstorps eneskog sig inte riktigt lik. Något har rubbat enarnas balans. För tre, fyra år sedan upptäckte ägaren, gamle riksdagsmannen och kommunpolitikern Erik Jönsson, att torkan under vinterhalvåret verkade ta allt hårdare. Allt oftare hände det att enstaka exemplar dukade under och vissnade bort. Vad det beror på vet inte Erik Jönsson, ingen undersökning har ännu gjorts. Det kan vara nedfall, klimatförändringar eller ovanligt torra vintrar.

— Jag lugnade mig lite för ett tag såg det ut som de hämtat sig. Men sedan blev det värre.
Både unga och äldre exemplar drabbas. Grå vissna stammar och stubbar efter borttagna exemplar syns fläckvis genom hela skogen, sex till åtta hektar stor.

— Det är bittert att se det här. Men vad gör man?

För Erik Jönsson är det som om hjärteblodet åderlåtits. Enefäladen är en rest av ett kulturlandskap som var vanligt för hundra år sedan som bevarats tack vare fem generationers envishet och kärlek. Det är dessutom hans barndoms lekplats.

— Ser du initialerna här? Det är mina, min systers och vår lekkamrats. Vi ristade in dem när jag var sju år gammal. Det är 70 år sedan, säger han.



Men Erik Jönsson är långt ifrån pessimist. Han visar med stolthet upp en ståtlig en med tjock stam och tätt grenverk. Höjden ligger på runt 13, 14 meter.

Skötseln av eneskogen delar Erik Jönsson numera med sonen som tagit över lantbruket.

— Får vi bara hålla undan... De som har något grönt på sig låter vi vara. Enarna har alltid självsått sig, de kommer igen.

Fakta

Så hittar man dit:

• Från Klippan kör man väg 13 till Ljungbyhed, sedan österut till Färingtofta. Där är det skyltat höger mot Forestad där man tar av åt vänster.

• Efter ett par kilometer ligger byn Anderstorp och skylt mot Eneskogen.

• På den lilla vägen måste man sommartid öppna grindar för att passera in i betesmarken. Glöm inte att stänga igen.

• Parkeringen ligger ett par hundra meter in i eneskogen.

• Närmaste bussförbindelse finns i Röstånga dit det är 6-7 kilometers promenad.
Gå till toppen