Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Författaren Unni Drougge fyller 50 år den 1 april

Den 1 april fyller Unni Drougge 50 år. Det låter som ett skämt. Åtminstone vad det ungflicksaktiga utseendet anbelangar.

I höst ges Unni Drougges nionde bok ut. Den heter"Penetrering" och handlar om kön och makt, konst och media.Bild: SCANPIX/Arkiv
Påståendet om att hon ser ung ut får den blivande jubilaren att fnissa till men efter några sekunders begrundande medge:

— Hade jag vetat när jag var tjugo att jag skulle bli femtio så hade jag tagit livet av mig. Men jag har aldrig ljugit om min ålder eller låtsats vara yngre än jag är. Det tycker jag är jättetöntigt. Jag har ju tjänat ihop till vartenda jäkla år med allt vad detta medför och det ska man väl inte skämmas för?

Definitivt inte om man heter Unni Drougge. Även om de ihoptjänade erfarenheterna onekligen haft sitt pris. I korthet - född i Lund och uppväxt i en läkarfamilj. Efter avhopp från gymnasiet blev det bland annat jobb på kibbutz . Sedan kollektivliv , psykologistudier och en fil kand. Mötte 1977 Mats Drougge och fick med honom fem barn. Under ett antal gröna-vågen-år på skånska landsbygden gav Unni och maken ut den samhällskritiska tabloiden "April". 1991 blev det flytt till Stockholm och 1994 författardebut med "Jag, jag, jag". Två år senare kom det stora genombrottet med "Andra sidan Alex" och permanent plats i åsiktspaneler och tv-soffor.

I dag, efter ytterligare sex romaner och med en stadigt växande och alltmer kärleksfull läsekrets, konstaterar Unni Drougge att det känns ganska bra att nu uppnå vad som ofta kallas livets middagshöjd. Bland annat för att det vid denna ålder finns anledning till eftertanke och inventering av livet hitintills.
— Själva datumet betyder förstås ingenting. Men att stanna upp ett tag och tänka efter är nyttigt och jag är tacksam för att jag haft anledning att göra detta många gånger. Annars hade man kanske bara gått på i ullstrumporna, rusat in i väggar och brunnit upp.

Att den längsta sträckan på vandringen mot det oundvikliga slutet kan vara avverkad är heller inget som skrämmer.

— Det gör att jag inte är så förhandlingsbar längre. Har inte samma behov av att tillfredsställa andra eller deras behov. Det är min tur nu. Och en sak till - när jag är över mitten så reta inte upp mig. En 50-årig dam har inte mycket att förlora och jag kommer att slå tillbaks, varnar Unni och skrattar.

En annan klar fördel med att ha varit med på banan ett tag är att man kan tillåta sig att töja på de egna toleransramarna.

— Förr var jag oerhört noga med vad jag petade i mig. Men nu röker jag med gott samvete och jag kan tänka mig att unna mig en calvados till kaffet. Ska man bygga en lång, lång sträcka av framtid, som man ändå inte har något grepp om, kanske det finns anledning till oro. Men inte nu när man har det mesta bakom sig och, förhoppningsvis, det bästa framför sig.
Unni Drougges senaste roman "Lutherska badet" kom 2003. Det är hennes bästa bok hittills enligt många av dem som nu otåligt väntar på att det ska bli september och utgivningsdags för hennes nionde bok "Penetrering". En roman om kön och makt, konst och media.

Författaren är säker på att hennes läsare kommer att känna igen hennes stil. Även om den "är lite annorlunda". Precis som de tidigare åtta har även denna bok gått sin egen väg.

— Alla mina förläggare har varit irriterade på mig för att jag är nyckfull och ombytlig och aldrig någonsin kunnat hålla en linje och fullfölja den. Men jag kan bara luta mitt författarskap mot en enda sak - den uppdämda lusten att få fram just den berättelse som landat i min skalle. Finns inte den så blir det ingen bra bok och då blir det papperskorgen för manuset innan någon förläggare fått titta på det.
Den risken föreligger dock inte för Unnis Drougges tionde roman som nu finns i färdigskrivet manus för vidare bearbetning inför utgivningen 2007.

Det var ett tag sedan man såg en tidningskrönika signerad Unni Drougge. Än mindre har hon hörts och setts i den offentliga debatten på sistone.

— Sedan en tid tillbaka avböjer jag allt sådant. Jag står på paus och behöver tänka över saker och ting. Det håller inte i längden att bjäbba runt och spy ur sig gamla åsikter. Vid 50 kan man inte bara nöja sig med den världsbild man hade när man var 35. Den måste hela tiden omvärderas och byggas ut.

Denna insikt har resulterat i att Unni Drougge nu sitter med famnen full av en rad nya, intressanta projekt. Bland annat håller hon med utvecklingsstöd från Filminstitutet på att omvandla sin fjärde roman "Heroine" till ett filmmanus.

— Det är svårt men jätteroligt. Inte minst för att jag får göra detta ihop med två unga, begåvade filmtjejer - Ullis och Linda Wåhlström.

Monica Frime/ TT Spektra

GRATTIS Unni Drougge

Yrke: Författare.

Fyller: 50 år den 1 april.

Familj: Fem barn mellan 16 och 25 år

Bor: I Stockholm.

Aktuellt: Filmprojekt med mera.
Gå till toppen