Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Stram geometri, viskande tilltal

"Om det finns någon gemensam nämnare mellan Brita Mellander-Jungermanns och Åke Röjgårds konst, så är det den medvetna trendlösheten som utmärker deras skapande," skriver Silvia Helperin som sett de tvåkonstnärernas gemensamma utställning på Höganäs museum.

Åke Röjgård

akvareller och skulpturer

Pågpr t o m 7 maj
Om det finns någon gemensam nämnare mellan Brita Mellander-Jungermanns och Åke Röjgårds konst, så är det den medvetna trendlösheten som utmärker deras skapande. Men det är också allt.

I den avdelning som är vikt för Mellander-Jungermann kan besökaren följa hennes bana från konsthantverkaren som praktiserar sina nyvunna kunskaper till konstnären med egna formprinciper. I en monter visas enstaka föremål, tillkomna åren 1957-1960 vid Karlskrona porslinsfabrik och Boda glasbruk. Men redan en av de små tablåerna med titeln "En vanlig dag" låter 70-talets engagerade våg skvalpa upp i minnet hos betraktare med några år på nacken. Där syns ett kakfat, en kaffekopp och en bok av Damman, "Framtiden i våra händer" vars engagerade budskap inleds med konstaterandet "… att vår form av världshandel och fördelning är oförståelig och omänsklig …." Textraderna har målats för hand innan godset brändes - allt var ju mera komplicerad före datorns intåg i konstnärsateljéer. Under 80-talet tillkom bland annat "Putte på frukostbordet". Jag minns ett tidigare möte med honom i hennes konst, och hur road jag blev av denna pippis påtagliga närvaro. I dag framkallar denna konstnärliga uttrycksform snarare en déjà-vu-känsla, medan världshandeln fortfarande inte lever upp till sitt fördelaransvar.

På sena 80-talet höll geometrin sitt intåg i ateljén. Förutom de strama faten, skålarna och krukorna uppstod nu kompositioner som liknar olika intrikata läggspel, lämpliga för utsmyckning av ytor, både vertikala och horisontella. Och där visar konstnären upp sin starkaste sida. Rent tekniskt visar den hennes skicklighet i att kalibrera de mötespunkter där mönsterbanor sammanförs med sina ändpunkter. Att de ska stämma också efter bränningsproceduren, är en kunskap i sig som hon behärskar.

Med på utställningen är den triangulära pjäsen "Vägg" från sena 90-talet. Den inbyggda principen innebär att man efter behag och behov skall kunna vrida de två triangulära formerna till en ny komposition med kvadratisk enhetlighet. Trianglar finns också på museets innergård. I tredimensionell variation möter man dem: nio små randiga pyramider har tagit plats på stenläggningen.
I konsthallens främre del hänger femton akvareller av Åke Röjgård. Titlarna skvallrar om konstnärens ambition att helst ägna sig åt vardagliga motiv. "På stranden", "Bukett", "På trädgårdsbordet" eller "På köksbänken" är några av dem. Men titlarna utgör knappast några nycklar till respektive motivkrets. Snarare verkar det som om konstnären först måste plocka isär det sedda för att kunna måla fragmenten av detta i nya sammanställningar, mera som abstrakta kompositioner.

Skulpturen är Åke Röjgårds egentliga medium. Där bär statiska gestalter ännu på sitt budskap om klassiska ideal och förebilder. Likt stoder, stelnade där de tar ut steget, intar de den innersta delen av konsthallen. En ca 1,80 meter hög kvinna, "Annan" i frigolit, täckt med en len yta av gips, väntar på sin gjutning i brons. Teakskulpturen "Kvinna med bukett" har rena, slutna former - buketten inräknad. Livligast - om man nu kan säga så - är den fina gipsen "Ann IV" som också den vill bli gjuten i brons. Av de många relieferna i trä, de flesta med religiösa motiv och några med inslag av guld, är nästan alla målade i starka färger. En teakrelief, "På köksbänken III", utgör ett undantag, i dess omålade och blankpolerade framtoning upplevs den som särskilt tilltalande. Detta är ett konstnärskap som talar tyst, eller snarare viskande.
Silvia Helperin

Konst: Britta Melander-Jungermann, Åke Röjgård

Brita Mellander-Jungermann

keramik under 50 år
Gå till toppen