Matz Hammarström måste vara landets mest utskällde man.

Han är chef för Djurskyddsmyndigheten, som på kort tid blivit JO-anmäld, utskrattad och har hotats av nedläggning om borgarna vinner valet.

Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund sa i april att myndigheten "liknar en lekstuga för djurrättsaktivister" och skojade om ett Djurskyddssverige där fritidsfiskare inte längre får agna med mask och vi inte får slå ihjäl några myggor.

Folkpartister har krävt att Matz Hammarström avgår direkt.

Han sitter på en stol som inte bara är het. Den brinner.

Men de har gett sig på en fighter. I en debattartikel i Göteborgs-Posten försvarade och förklarade Hammarström myndighetens arbete. Han har sluggats förr, när han var politiker för miljöpartiet.

Jag skickar ett mejl för att höra om han vill berätta om sitt jobb och sig själv. Väntar svar någon av de närmaste dagarna.

En minut senare ringer telefonen.

— Du ville intervjua mig?

Han kan träffas redan nästa dag, eller om en dryg vecka. Men hans hem i Lund är stängt för journalister (där går gränsen för allmänhetens insyn).

Vi träffas i Stadsparken i Lund, som passande nog klätt sig i grönaste grönt.

Han kommer gående i en ljus vårkavaj. Han är ganska lång. Den där sammanbitna och stränga minen jag sett på otaliga bilder i tidningsartiklar och på Djurskyddsmyndighetens hemsida har han droppat nånstans på vägen. Hans handslag är ett enda stort leende.

Plötsligt viskar han till mig att vi precis gick förbi författaren och akademiledamoten Birgitta Trotzig. Hon satt på en bänkarna i den varma majsolen.

Under den ljusa kavajen bär han en svart t-tröja med två forskande kattögon som verkar ha koll på allt och alla. Det är Djurskyddsmyndighetens logotyp.

2004 bildades den nya myndighet som han är generaldirektör för. Det har antytts att miljöpartiet och Hammarström fick den i present av Göran Persson, som tack för samarbetet.

Matz Hammarström börjar berätta en lång och saklig historia om utredningar, förslag och omröstningar.

— Så att säga att det är en present funkar inte. Det var en process i riksdagen som löpte från 1998 fram till 2004, som slutade med att alla partier utom moderaterna och centern ställde sig bakom bildandet.

Han verkar inte ta attackerna personligt.

— Det är bra att djurskyddet uppmärksammas. Det som varit tråkigt är den desinformation som kommit ut i medierna. Om det beror på att man oavsiktligt, eller avsiktligt, missförstår oss vet jag inte. Efter Hägglunds uttalande var det faktiskt ett par kristdemokrater som ringde och sa att de skämdes för sin partiledare.

Vad tycker du egentligen om djurrättsaktivister?

— Det är fel väg. Jag är djurskyddare, jag tycker det är okej att vi använder djur. Jag sympatiserar inte med sabotageverksamhet eller fritagningsförsök. Men jag vill få till en situation där djurskyddet inte bara finns på pappret, utan också efterlevs i praktiken. Varför ska vi sätta gränsen för vår omtanke vid oss människor?

Matz Hammarström föddes i Västerås för 47 år sedan och växte upp i Norrköping. 22 år gammal satte han för första gången sin fot i Lund. Han hade kommit för att studera. Det var Lund som gällde, inte Stockholm eller Uppsala.

— Delvis var det för att jag inte skulle ta det som var vanligast bland andra Norrköpingsstudenter. Men jag hade också träffat en kompis som läst första året på religionsvetenskapliga programmet. Både programmet och Lund lät intressant.

Det blev kurser i både filosofi, sociologi och engelska. I sin magisteruppsats i litteraturvetenskap skrev han om två romaner av Lars Gyllensten: "I skuggan av Don Juan" och "Skuggans återkomst — Don Juan går igen".

Han beundrar Gyllenstens undersökningar av vad det egentligen är att vara människa. Vilka olika levnadssätt är möjliga? Hur lever man ett sant liv?

— Don Juan och Juanito, den senare har Gyllensten själv hittat på, föds in i samma hushåll men representerar två olika sätt att förhålla sig till världen. Don Juan är den som exploaterar kvinnor och förbränner allt i sin väg, medan Juanito är den som har den direkta kontakten med sin inre människa och tillvarons djup. Han har en känsla av att han är en del av alltihop det här. "Världen strömmar genom min kropp och jag strömmar genom världen och vi ingår i ett sammanhang".

Är du religiös?

— Det finns något man kan kalla heligt, säger han efter en stunds funderande. Saker jag känner respekt och vördnad för. Om det är att vara religiös, är jag det. Men jag är inte bekännande till någon speciell tro. Det är någon sorts naturreligiositet jag känner mig besläktad med.

Det blev flera år av humanistiska studier. Han läste författare och filosofer som Walt Whitman, Spinoza, Wittgenstein, Arne Naess och Georg Henrik von Wright — böcker och tankar han fortfarande bär med sig.

Men det gav inget bröd på bordet. Han behövde en yrkesexamen. När det blev en ledig plats på Lärarhögskolan sökte han. Ett år senare var han färdig gymnasielärare.

Under tiden hade han hunnit gifta sig och få ett barn. Men i Lund fanns inga lärarjobb. Familjen flyttade till Katrineholm och en ledig tjänst där. Det blev en "exilperiod" på 3,5 år. Sedan blev längtan tillbaka för stark.

— Vi satt där i Katrineholm och kom på att vi måste till Lund. Det var en halvtimme till arbetsförmedlingen stängde. Jag cyklade dit och hämtade Platsjournalen. Vi hittade varsitt jobb som vi sökte — och så fick vi dem! Det var helt otroligt! säger han och ser ut att återuppleva ögonblicket en gång till, på parkbänken, med blicken riktad uppåt och med ett skratt som är lika förvånat lyckligt nu som det var då.

Två veckor senare satt de i en lägenhet på Södra Esplanaden som de köpt av en kompis. Eftersom Matz Hammarströms svärfar är åkare, och hade en tom bil som gick söderut, kom alla möbler på plats snabbt.

En dag var han ute och gick på stan. En miljöpartist han kände sedan tidigare kom fram: "vad bra, är du tillbaka i Lund!". "Miljöpartiet behöver en ersättare i skolstyrelsen".

Matz Hammarström — som hade engagerat sig för miljöpartiet i Katrineholm eftersom han kände att det var det enda partiet som tog framtidsfrågorna på allvar — tackade ja.

Sedan slutade den ordinarie i styrelsen, och då blev Matz Hammarström ordinarie, och sedan hoppade den lokale partiföreträdaren av, och då frågade man Matz om han ville ta över. Ständigt denne Matz. Den här Hammarströmska logiken ledde ända fram till riksdagen, där han blev invald 1998, och två år senare blev han ett av miljöpartiets två språkrör, efter Birger Schlaug.

— Det här är inget som jag jobbat och lobbat och berett marken för. Utan det är hela tiden folk som tyckt att jag skulle passa, säger han.

Varför just du?

— De har väl sett att jag har en kommunikativ förmåga, alla mina studier har handlat om kommunikation. Jag har rätt snabb uppfattningsförmåga och många har sagt till mig att jag har en positiv och öppen läggning. Och att jag är lyssnande, inte bara pratande.

Hur tror du folk kommer ihåg dig som språkrör?

— Det vet jag inte (skratt). Kommer du ihåg mig?

— Ja, fast jag fick tänka efter ett tag.

— Förhoppningsvis kan man väl minnas att vi fick igenom första steget av den gröna skatteväxlingen. Och första steget av friåret.

När djurskyddaren vill koppla av läser han en bok eller ser en film. Han rabblar snabbt en handfull regissörer: bröderna Coen, Tarantino, Tarkovskij, Fassbinder. Big Lebowski av bröderna Coen är en av favoriterna.

— The Dude som går omkring där i morgonrocken och halsar mjölk direkt ur tetran på affären... Det är så sköna personligheter... säger han och man anar att han inte levt ut alla sina hemliga drömmar ännu.

"Z:at" då? I "Matz"?

— Det är en konstig historia. Hur var det nu...

Hans mamma tyckte att han skulle heta Johan. Hans pappa ville att gossen skulle heta Mats. "Då måste det vara med "z", kontrade mamman.

— Det var en så konstig kompromiss. Det låter nästan som en politisk överenskommelse.

Sedan går vi runt en stund och sparkar småsten och ser på undulaterna som flyger omkring instängda i stora voljärer. Skuggorna tecknar gallermönster på marken.

Kommer han att fortsätta syssla med frågor om burhöns efter valet? Eller vara fri som en...?

Ingen vet ännu.

— Jag har svårt att se att det skulle bli någon reell skillnad om de satte dit någon annan chef. Det är våra tjänstemän som bereder våra svar i sakfrågorna, säger han.

Telefonen ringer plötsligt i kavajfickan. Det är ett av hans barn, en del i det stora sammanhang som han ingår i. Han blir överraskad och byter tonläge, låter först lite irriterad över att bli störd, men sedan mest av allt orolig och säger "vi ses om en kvart, puss".

Den andra världen kallar, den privata han vill skydda. Vi tar i hand och han hastar iväg längs grusgången.

Det känns att det är en Juanito vi tar adjö av, inte en Don Juan.

Yrke: Gymnasielärare i filosofi, svenska och religion.

Född: 7 november 1959 i Västerås.

Bor: i Lund. Har en övernattningslägenhet i Skara, där Djurskyddsmyndigheten ligger.

Familj: Fru och tre barn.

Aktuell: som påhoppad generaldirektör.

Om filosofi

"Logik och matematik är inte så intressant som etik, religionsfilosofi och estetik. Det handlar om det sköna i konsten, om rätt och fel, och ont och gott".

Om sin okända talang

"Jag tycker det är kul att göra nya texter till gamla melodier om det är fest eller om någon fyller år. Allt från "Försök inte lura mig, gosse" till "When I´m sixty-four".