Kultur

Mary Beth Edelson: A Well Lived Life

Malmö konstmuseum visar nya och äldre verk av den feministiska pionjären Mary Beth Edelson. Jonas Ellerström har varit på Malmöhus och sett hur aktivism kan förenas med ett rikt konstnärskap.

Mary Beth Edelson är ättling till svenska utvandrare, och det var en välkänd svensk målning hon tog till utgångspunkt när hon 1977 gjorde en av sina konstpolitiska affischer, "Bringing Home the Evolution". På en reproduktion av Cederströms målning "Karl XII:s likfärd" har kungens och hans drabanters huvuden bytts ut mot samtida kvinnliga konstnärers; i täten med fanan går Louise Bourgeois.

Satiren riktade sig knappast mot svenskt nationalistiskt historiemåleri utan mot den allmänna underrepresentationen av kvinnor i konsten. Sedd i dag tycker jag inte heller att Cederströms tavla egentligen blivit förlöjligad: med små effektiva medel lyckas Edelson verk vända den tragiska tonen i "Karl XII:s likfärd" till något muntert och nästan triumferande.

Något liknande sker i den stora svit bilder, huvudsakligen från andra hälften av 1990-talet, som visar välkända kvinnliga skådespelare från Hollywoods glansperiod – Mae West, Marlene Dietrich – och förändrar deras roll från vampens till kvinnans som tagit makten i egna händer. De förses med nya attribut: Marilyn Monroe får ett demonstrationsplakat, Judy Garland, än skörare än Monroe, får ett par boxhandskar.
På amerikanskt vis symboliseras den övertagna makten oftast av ett skjutvapen, och här förefaller det mig som om Edelson inte på något enkelt sätt kastar om rollerna. Peggy Cummins och en senare gestalt som Gena Rowlands håller pistoler riktade rakt mot åskådaren och är samtidigt la femme fatale, gjord ännu sexigare av skjutvapnet, och den Nya kvinnan. Deras ikoniska ansikten får utöva sin fulla verkan, jag tänker mig att konstnärens beundrande blick ser att de inte bara var offer för sin tids könstänkande utan själva listigt förmådde skapa sig ett visst handlingsutrymme.

Ändå skulle sviten riskera att kollapsa under sitt kritisk/ironiska syfte och bilderna bli fyrkantiga om utförandet inte vore så snyggt slarvigt, färgerna så läckra och collage-effekterna så kraftfulla. Det finns mycket i Mary Beth Edelsons teknik – de hastiga förskjutningarna, introduktionen av oväntade element – som för tanken till en agitatorisk collagekonstnär som John Heartfield och via honom till surrealismen, vars politiska potential aldrig realiserades fullt ut eftersom rörelsen en tid sögs in i fransk partikommunism.

Det stora målet som tappades ur sikte var att människan skulle befria sig själv. Edelson agerade på den linjen i sina "body performances" under första hälften av 1970-talet, då hon naken utförde shamanistiska ritualer – exhibitionism, utlevelse och intensiv koncentration på att nå något bortom vardagsexistensen förenades i uppträdanden som kameradokumenterades och låg till grund för serier av på olika sätt bearbetade fotografier. Ett av de starkaste är från Montauk på Long Island, 1975: kvinnan som gudinna lyfter armarna mot världen och utövar sin makt, hennes huvud ett jättelikt fossil vars spiraler skruvar inåt mot kraftens kärna, den egna kroppen. Här har den erotiska politik som var en fras hos Jim Morrison (och efter honom Thåström) realiserats.
Det projekt Mary Beth Edelson arbetat med under månaderna som Iaspis-stipendiat i Malmö, då hon upprättat sin ateljé på Malmö konstmuseum, bygger på en enkel men avslöjande iakttagelse: att de maktbekräftande porträtt som hänger bakom mäktiga mäns skrivbord alltid föreställer män. Edelson har låtit hundra kvinnor välja vems porträtt de skulle vilja se bakom sitt skrivbord och föresatt sig att måla dem, att skapa verkliga förebilder. På utställningen hänger nära tjugo sådana, inklusive ett leende självporträtt. Edelson arbetar snabbt och kraftfullt, här är inte plats eller tid för måleriteknisk uppvisning, och har hittat en avbildande stil som med sina markerade konturer, starka akrylfärger och sätt att gå mycket nära inpå ansiktet påminner mig om de fantastiska väggmålningar, reklamskyltar och annan vardagskonst jag sett på Sri Lanka.

Det är inte bara projektets omfattning som väcker respekt. Energin syns i varje enskild bild, och Edelsons sätt att erövra en mansdominerad genre är lika självklart som självsäkert. Inte minst visar porträttserien från 2006 vilket vitalt och nyfiket trettiofemårigt konstnärskap som presenteras i Malmö över sommaren.

Konst: Mary Beth Edelson

A Well Lived Life

Målningar, collage, foto, objekt

Malmö konstmuseum t o m 13 augusti
Gå till toppen