Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nöje

Tillbaka i skivbacken

Det här är mod.

Ett halsbrytande huvuddyk i skivbacken bland tummade 70-talsfavoriter som Pugh Rogerfeldt, John Holm, Cornelis, Hoola Bandoola band, Tom Paxton och Tim Hardin är förmodligen en tanke som skrämmer skiten ur majoriteten etablerade artister med ett visst mått av självkänsla.

Men det pinsamma uteblir.
Direkt på inledande "Din bäste vän" (John Holm) gör Marie Fredriksson klart att det inte handlar om något mordförsök på hennes älsklingar, utan om att älska dem igen och igen. När gitarristen Ola Gustafsson ger sig i kast med Holms stilla "Sommaräng" skimrar högtalarna daggvåta. Och ett skönt drag uppstår i hemmastudion när Marie och maken Micke Bolois bjuder över kompisen Mats Ronander på munspelssolo i Pughs "Guldgruva".

Själv låter Marie friare än på länge.
Påläggen är få och det mesta av leadsången andas första tagningen på gott och ont, men det är så hon vill ha det.
Bortsett från ett mindre lyckat försök att peta in reggaerytmer i Hoola Bandoolas "Vem kan man lita på?" och en alltför försiktig tolkning av "Jag ger dig min morgon", så är det ren charm som Marie vill låta sippra ut över sina musikaliska rötter. Och när hon med bluesnerv i rösten biter tag i "Här kommer natten", den som Pugh en gång frälste henne med i bygdegården i Klippan, slår det mig att det här är något hon längtat länge efter att få göra.

Marie Fredriksson: Min bäste vän, betyg: 3

Pop Rock

(EMI)
Gå till toppen