Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nyheter

En skamfilad historia

Med tanke på sverigedemokraternas anspråk på att vara ett respektabelt parti är det begripligt att den nuvarande regimen inte är intresserad av att fördjupa sig i partiets barndom. Det skulle kunna sända ovälkomna signaler.

Sverigedemokraterna bildades 1988. Den som läser historiken på partiets hemsida kan få intrycket att det uppstod ur tomma intet:

"Lördagen den 6 februari samlades ett tjugotal personer i en lägenhet i Stockholm. Syftet var att bilda ett politiskt parti". Så skedde också med omedelbar verkan , men mer information än så lämnas inte.

Men partiet har naturligtvis en förhistoria, och det är väl känt att rötterna kan sökas bland små högerextrema sekter som funnits i den politiska marginalen ända sedan andra världskriget. Här fanns allt från antisemiter till gamla Hitlerbeundrare och fanatiska nationalister, betydelselösa smågrupper som levde i det förgångna. Något måste göras åt detta förfall. Enligt stiftelsen Expo, som kritiskt granskat sverigedemokraterna och andra liknade grupperingar i många år, var det fascismens gamle svenske guru Per Engdahl, som 1979 pekade ut vägen.

I boken "Sverigedemokraterna från insidan" (Expo 2004) berättas att Engdahl manade aktivisterna att skrota svärmeriet för rasbiologin och i stället rikta in sig på kulturella skillnader mellan "vi" och "dom". Strax därefter bildades kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS) som satte invandrarfrågan i fokus på ett nytt sätt. Invandringen skulle inte få förstöra Sverige; det var det nya nationella mantrat, som blev BSS bärande idé.
Organisationen blev inte långlivad. En liten klick våldsbenägna nazister spårade ur fullständigt och dök längre fram upp som Vitt Ariskt Motstånd (VAM) och liknande grupper, medan den mer moderata majoriteten i stället slog in på den parlamentariska vägen. Ett nytt parti skulle bildas. Det blev sverigedemokraterna, vars första ledarskikt i stor utsträckning rekryterades bland stöttepelarna i BSS.

Expo har lagt fram många bevis för att det nazistiska inslaget i partiledningen var stort under de under första åren. 1991 hade 55 procent av styrelseledamöterna kopplingar till nazistiska grupper. 1993 var lika många kriminellt belastade.

Enligt Expo var det först efter 1995 som det nazistiska och kriminella inslaget började sjunka. Partiet fick då en ordförande, Mikael Jansson, som inte skolats i "den nationella rörelsen" utan var före detta centerpartist. Han insåg att partiet aldrig skulle kunna nå några valframgångar så länge som skinheads och gamla nazister tilläts härja fritt i leden och en uppstädning började.
*1996 uteslöts flera gamla trotjänare, som svarade med att skapa det nazistiska Hembygdspartiet, nedlagt 1999. Det blev samtidigt förbjudet att bära uniform på partimötena.

*2001 var det dags för en ny utrensning. Medlemmar som inte kunde svälja partiets nya salongsfähiga linje uteslöts eller gick självmant. Följden blev en partisprängning och en ny konkurrent på ytterkanten; Nationaldemokraterna. De båda partierna är numera bittra fiender. Att partisprängningen blev till förmån för sverigedemokraterna bevisades i de följande valrörelserna: Nationaldemokraterna har förblivit en obetydlig spillra medan sverigedemokratena hela tiden ökat.

Med Nationaldemokraternas uttåg blev partiet aptitligare på den parlamentariska arenan, en utveckling som hade börjat redan i samband med valet 1998.

Då fick partiet många nya medlemmar utan kriminella eller nazistiska kopplingar, som spädde ut det gamla gardet. "Förnyarna" har sedan dess skaffat ett betydande inflytande, särskilt i Skåne.
Inför valrörelsen 2002 slängdes ett riktigt fett trumfkort på bordet; riksdagsman Sten Andersson i Malmö hoppade av från moderaterna och blev sverigedemokrat. Andersson demokratiska vandel kunde knappast ifrågasättas, och han blev ett välkommet argument för att sverigedemokraterna nu var ett vanligt parti.

Partiet har på senare år betonat det interna renhållningsarbetet och säger sig göra allt vad de kan för att hålla undan rasistiska, extremistiska eller kriminellt belastade personer. Ett medel är den vandelsförsäkran som alla valkandidater måste göra. Att det inte alltid lyckats visade de avslöjanden som gjordes i pressen inför årets val.



Pressekreterare Mattias Karlsson, som själv anslöt sig 1998, verkar som andra förnyare vilja hålla partiets förflutna på lång stång.

—Vi har inte mycket gemensamt med de första årgångarna Sverigedemokrater. Dessutom har vi nog bytt ut hela medlemskadern sedan dess, säger han.

Den kulturella och nationella värdegrunden är det enda som består, men den är enligt partiets retorik förankrad i en äldre svensk tradition.

— Kalla det värdekonservatism eller demokratisk nationalism, eller stämningar som fanns i Sverige för hundra år sedan. Det förenar vi med delar av den socialdemokratiska folkhemstanken, säger Karlsson.
Många kritiker menar att detta bara är rappakalja. Sigrid Saveljeff, forskare vid Malmö högskola med högerpopulistiska rörelser som en specialitet, säger att sverigedemokraterna försöker sätta en parentes kring sina odemokratiska rötter genom att förlägga sitt idealsamhälle längre tillbaka i en tänkt guldålder. Men hon håller med om att partiet faktiskt lyckats att röra sig in mot den politiska mittfåran och att förändringsprocessen inte bara varit tomma ord.

Kan man då kalla dagens parti för demokratiskt rumsrent?

—I viss utsträckning ja, eftersom de accepterat de demokratiska spelreglerna. Men så länge de delar upp befolkningen efter kulturtillhörighet och inte är beredda att ge alla lika värde kan de knappast anses som demokratiskt fullvärdiga, säger Sigrid Saveljeff.
Sverigedemokraternas idoler på andra sidan Öresund, Dansk folkeparti, är sedan flera år accepterade på den parlamentariska scenen. Sigrid Saveljeff säger att det är för tidigt att bedöma om sverigedemokraterna kan göra om det tricket.

—Det kan gå om de sköter sina kort väl. Men partiet kommer att få fortsätta att dras med sitt förflutna. Dansk folkeparti har en annan bakgrund. Det uppstod ur Glistruprörelsen som inte hade några likheter med BSS.
Gå till toppen