Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Frenetisk fanzinism

Uppkopierade blad med ett punkigt collagemyller av bilder, text och skrivmaskinsbokstäver à la utpressningsbrev, frenetisk verksamhet och en spridning via alla möjliga informella underjordiska nätverk. Och i slutändan en läsare med svarta fingertoppar. Vad man än säger är det är något nostalgiskt över det – fanzinet – något rörande och omedelbart. Serietecknare och noisemusiker Pontus Lundkvist som har hållit på med "Mina ögon!! Mina ögon!!" sedan typ 1987, har tagit ett grepp om nästan 20 års fanzineproduktion (1987-2006) till en antologi som heter duga. I starten var det enligt upphovsmannen ett "dussinpunkfanzine" och namnet (även förkortat Mö!! Mö!!) kommer sig av att "layouten var så jobbig att titta på".

Effekterna av denna bastanta faksimilantologi som följdaktligen är ännu jobbigare att titta på eftersom det är så mycket, och så komprimerat, uppskattar Pontus Lundkvist på följande pregnanta vis: "din glädje kommer på sina ställen att kunna motsvaras av [att] vinna 75 kronor på en trisslott". Men när jag bläddrar igenom boken och ser intervjuer med gamla obskyra industrimusiker, bekantas bekantas bekantas som tittar förbi i en serie, och ett vimmelreportage där kändisarna är könsorgan, tror jag att jag vunnit hundrafemtio kronor minst. Och det gör man faktiskt inte varje dag!

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen