En läsarstorm nådde hd.se.

Men vad säger folket ute på stan? Jo, både på Norr och Söder är enigheten stor:

Helsingborgskan är inte ful.

Betzy Hansson har arbetat som snabbköpskassörska på Borgen på Tågaborg i 33 år. I sitt jobb träffar hon både inflyttade upplänningar och urhelsingborgare som hon själv:

— Vi har en fin dialekt i den här stan. Vi talar inte så brett som i Malmö och Landskrona. Och jag tror inte att någon av mina kunder har haft svårt att förstå mig.

Intill står kunden Monica Sjödahl. Hon kom till Helsingborg från Göingebygden för drygt 35 år sen och har behållit sin nordskånska dialekt.

Hon småler när hon hör samtalet med Betzy Hansson och säger sen diplomatiskt:

— Om jag är snäll säger jag att helsingborgskan är särpräglad.

Särpräglad var ordet. Vi vänder oss till Carl-Erik Lundblad som är chef för dialekt- och ortnamnsarkivet vid Lunds universitet:

— Det är främst de spetsiga u:na som är speciella för Helsingborg och övriga nordvästra Skåne. Man säger "kysten" och "byssen".

Helsingborg har också speciella uttryck. I stället för "då säger vi så" händer det att helsingborgaren använder uttrycket "sääär vi".

Rikssvensken som drog igång debatten menar att skolorna i stan borde förädla språket.

Infödde Paul Becker på Tågaborg berättar att han har upplevt förädlingen.

— När jag gick i skolan fanns vältalighet på dagordningen. Vi hade övningar i att tala vårdad skånska och jag anser att vi har den allra vackraste dialekten i hela Skåne. När det gäller stockholmarna så borde de anstränga sig lite mer så att de förstår oss.

På Söder möter vi Lars-Göran Jansson och Leif Nilsson — båda skåningar sedan födseln.

— Jag kommer från Ängelholm och kan höra en viss skillnad mellan de båda städerna. Men helsingborgskan duger absolut, säger Lars-Göran Jansson.

Och Leif Nilsson vill också ge vår dialekt beröm:

— Jag växte upp i Trelleborg där man talar grov skånska. Helsingborgskan är lite finare.