Tidskriften Kritiker Nummer 3/2006 Det är tidig morgon. Mörkret motas undan av orangea ljus från Stockholmsvägen. Ett stenkast härifrån, på andra sidan parkeringsplatsen och bakom bilhandlarens upplysta fönster, blinkar skylten som ger mig huvudbry: "Systemtext". Varje dag funderar jag på om den vill mig något. Finns det en dold mening bakom det faktum att jag bosatt mig i en lägenhet med utsikt mot en skylt som blinkar "Systemtext", eller är det bara ett i den långa rad av sammanträffanden som undandrar sig förklaring? Frågan blir inte mindre akut av den tidskrift som ligger på köksbordet. Den samskandinaviska Kritiker, som föddes ur Fria seminariet för litterär kritik, men numera står på självständiga ben. För om det är något som kännetecknar de föredömligt disparata bidragen i tidskriftens decembernummer, så är det just detta: oviljan att lita på att det som saker och ting utger sig för att vara – är just det de utgör sig för att vara. (Är "Systemtext" ett utifrån kommande påbud om att skriva texter i Perecs efterföljd? Är det "språkmaterialisterna" som har varit framme? Hur förhåller sig de båda leden "system" och "text" till varandra? Är det en oxymoron? En överflödig upplysning? En tautologi? För det kan väl inte bara vara ett företagsnamn?) Eller som Anders Johansson påpekar i sitt enkätsvar på frågan "Vad är kritik?": "… att kritisera är att dela, i kantiansk bemärkelse. Att göra distinktioner. Eller mer byråkratsvenskt: att kritisera är att beskriva, tolka och värdera. Hur slitna dessa svar än må framstå vore det naivt att tro att man kan ta sig förbi dem…"