Tack vare att halvtidstjänsten som Kristina Assarsson hade inom vården drogs in, vågade hon ta språnget att försöka leva på sin konst.

— Jag har ofta tänkt på att det var precis som om det var någon mening med det hela för att jag skulle våga måla på heltid, berättar Kristina Assarsson inför sin 50-årsdag.

Det var för 19 år sedan som hon beslöt sig för att ägna sig åt konstnärskap på heltid. Dessförinnan hade hon i många år varvat sitt måleri och tecknande med olika tjänster inom vård- och barnomsorg.

Kristina Assarsson är född i Mörarp och växte upp på en gård strax utanför byn tillsammans med sina bröder.

— Eftersom det var långt till närmaste hus hade jag inte direkt några lekkamrater under min uppväxttid. Framför allt inte tjejkompisar. Jag minns att mor alltid hade mycket att göra på gården och för att sysselsätta mig fick jag papper och kritor så jag kunde sitta och måla för mig själv.

— Ibland blev det lekar med mina bröder som till exempel indianer och vita eller också klättrade vi i träd. Riktiga pojklekar alltså.

När det så var dags att börja skolan var Kristina Assarsson mycket blyg och vågade till en början inte ta kontakt med de andra barnen.

— Hela första terminen tillbringade jag till exempel rasterna i korridoren gömd bakom ytterkläderna.

Med tiden gick blygheten över och hon vågade sig ut på skolgården - där hon stod utmed en vägg och tittade på när de andra barnen lekte.

Men allt eftersom åren gick blev hon frimodigare. När hon gått en tvåårig kurs inom kontor och upptäckte att det inte alls var det hon ville syssla med sökte hon in på konstlinjen vid Mullsjö folkhögskola.

— Då fick jag smak för att måla och teckna eftersom vi fick prova på i stort alla områden inom konsten, säger Kristina Assarsson.

Sakta började hon inse att hon i varje fall skulle ägna en del av sitt liv åt konsten. Men helt vågade hon inte satsa utan utbildade sig bland annat inom vården så hon kunde ha olika tjänster vid sidan om sitt konstnärsskap. Främst blev det porträtt av både människor och djur.

— Ännu finns det folk som har kvar mina första trevande försök som porträttmålerska, säger Kristina Assarsson.

Så småningom kom det i stället att bli mycket landskap i olja som hon gärna fäster på duken.

— Det finns så mycket att känna tacksamhet och glädje för. Små enkla ting som vind, grässtrån eller doften av jasmin.

— I mina bilder försöker jag ge en kärleksförklaring till naturens skönhet. Jag försöker inte skildra naturen exakt utan vill visa hur jag upplever den.

Därför har hon helt och hållet lagt penslarna åt sidan och jobbar i stället med palettkniv.

— Jag tonar ner längre bort liggande partier. De närliggande målar jag tjockt och generöst med färg. Försöker framkalla en antydan till tredimensionell bild och strävar efter att få blommorna att komma till betraktaren, känslan av att kunna plocka dem och dofta på dem.

Det är inte bara Kristina Assarsson inom familjen som satsat på något nytt. När hon mötte sin man Kent Lind var han fotbollsmålvakt för IFK Malmö.

— Han lyckades få mig sportintresserad och jag lyckades i min tur få honom konstintresserad.

Så småningom fick maken en tjänst som tullmästare i Helsingborg, men efter en tid var det dags för rationalisering inom tullen.

— Han sade upp sig och startade ett konstgalleri i gamla Sparbanken i Mörarp 1991, säger Kristina Assarsson.

Efter något år blev en annan lämpligare lokal ledig bara hundratalet meter från galleriet.

— Där hade varit bland annat restaurang och efter att vi gjort 17 vändor till tippen med utrensat material fick vi den som vi ville ha den - ljus och tilltalande.

Naturligtvis har Kristina Assarsson ställt ut i makens galleri, men också andra platser i Sverige har fått se hennes konst. Även i Belgien och i Tyskland har hennes verk visats upp. Framöver kan det även bli en utställning i Danmark.

I år kommer Kristina Assarsson för första gången att delta i konstrundan den 6 april. Därför har hon extra bråttom just nu för att få alla konstverk klara i tid.

— Och så ska jag fylla 50 också så det är ju extra stökigt. Själva födelsedagsfesten har jag därför skjutit till den 21 april till vilken jag bjudit in en massa vänner, bekanta och släktingar.