"Either way", det finstämt tillbakalutade inledningsspåret på Wilcos nya album, är en stor stund för Jeff Tweedy — ett respektingivande prov på hans mognad som låtskrivare. Om "Yankee hotel foxtrot" och "A ghost is born" var den logiska kulmen på Wilcos nyvaknade experimentlust så är "Sky blue sky" deras ganska förväntade "tillbaka-till-rötterna"-album. Tolv sånger med lågmäld grace, framförda av Chicagobandet med en nyfunnen lätthet. Ibland låter Tweedy rent av nästan tillfreds med tillvaron. Som helhet antar "Sky blue sky" obönhörligen formen som en nödvändig mellanplatta; det är inte dåligt eller ointressant, men i kölvattnet efter föregångarna känns den som en fikapaus. Relativt nya Wilco-medlemmarna Pat Sansone (keyboard) och Nels Cline (gitarr) ramar in Tweedys låtar med stor hantverksskicklighet, men bland skymmer deras finmejslade och polerade utanpåverk sikten mot den Tweedy vi försöker komma nära.