Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Höganäs

Än lever den store legenden

Ett halvt sekel efter Edvard Perssons död söker sig nyfikna till hans sista boplats, där hustrun har spökat på senare år. Det intygar nuvarande husägaren, som förbereder stort jubileum på stjärnans 50-åriga dödsdag.

Två gullregnsträd inramar grinden till villa Gåsebo i Rekekroken. Vem som en gång var husets ägare avslöjas av vindflöjeln på hustaket: en gås med väsande sträckt hals och den karakteristiska Edvardhatten.

I år är det 50 år sedan denne i dubbel bemärkelse store filmaktör avled. Att Edvard Persson var en megastjärna som blivit en levande legend visar det faktum att besökare alltjämt styr kosan mot trakten där han bodde i slutet av sin levnad.

Graven på Jonstorps kyrkogård har en ständig ström av besökare. På våren kommer bussutflykterna från när och fjärran, berättar Barbro Karlsson, kanslist i Farhult-Jonstorps församling.

Turen fortsätter därefter ofta ner till Rekekroken, med ett stopp framför Gåsebo.

— "Var det inte ett korsvikeshus?" undrar många som kommer förbi, berättar Annelie Lindqvist, som sedan snart nio år bor i det röda tegelhuset som byggdes av en kapten för cirka hundra år sedan.
Annelie Lindqvist har numera en liten hantverksshop i en del av det stora rum som Edvard Persson lät bygga och som han kallade Stenbockssalen. Kanske en ersättning för den Stenbockssal som fanns på Grand Hotel i Helsingborg där Edvard Persson lär ha tillbringat åtskilliga timmar och som han ska ha blivit utkastad från på grund av alltför många obetalda dryckesnotor.

— Förre husägaren visade oss en packe på 300 obetalda räkningar därifrån som hustrun Mim sparat, berättar Annelie Lindqvist och måttar med handen hur stor packen var.
Inte bara minnet av den store med hustru lever vidare utan möjligen även andarna. Under en period spökade det, bedyrar Annelie Lindqvist, som först trodde att det var Edvard som larmade och stod i.

— Det var ett jädrans väsen. Det lät som stora bowlingklot som rullade genom korridoren på ovanvåningen. "Vad är det du vill?" ropade jag till honom, men sedan förstod jag att det måste vara Mim.

Annelie Lindqvist höll på att gräva i trädgården för att göra ett köksland.

— Vi hittade en massa kattskelett, som jag slängde. Så fick jag höra att Mim matat katter som gick hit. När jag grävde ner kattskeletten på en annan plats i trädgården blev det lugnt i huset igen.



Som ordförande i Rekekrokens byaförening är Annelie Lindqvist en drivande kraft inför det jubileum som ska firas den 19 september till minne av Edvard Perssons dödsdag.

— Det blir en minnesdel och det blir underhållning, berättar hon lite kryptiskt.

Än är alla bitar inte på plats och överraskningsmomentet är viktigt att spara på.

— Och så letar vi fram någon eller några maträtter som Edvard var speciellt förtjust i och som Tunneberga gästis ska laga till och servera.
Gå till toppen