Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sport

Sagan om den tyste eleganten

2007 är HIF:s stora jubileumsår. Det firar Sporten med att ta ut tidernas HIF-elva plus ledare. Varje månad presenteras en ny spelare och här på hd.se pågår omröstningen hela året. Till vänster i försvaret placerar vi en gammeldags högerback (!) dom var HIF trogen i 17 år.

Nisse Axelsson var med i Sveriges första VM-match genom tiderna. I Bologna 1934 besegrade Sverige ett argentinskt amatörlag med 3—2.
Fotboll. Det är tur att söner inte alltid lyder sina fäder. I så fall hade en av de mest fantastiska karriärer i HIF aldrig blivit av. Ty då hade Nisse Axelsson aldrig blivit fotbollsspelare. Så här förhåller det sig:
Pappa Axel Andersson tyckte inte om att sonen spelade fotboll efter skolan. Det slet på trätofflorna, förhållandena var knappa mitt under det andra världskriget och det fanns ytterligare fem barn att försörja. Men Nisse fortsatte att spela boll med sina tofflor och det dröjde inte länge förrän pappa Axel hade kapitulerat och sedan var han under många år en av de mest trogna besökarna på Olympia.
Axel Andersson hade rätt att vara stolt över grabben ty så här slutade det:

* Nisse Axelsson spelade under åren 1927—44 hela 584 matcher för HIF, än i dag ligger han trea på alla tiders rödblå lista. 303 av dem hade allsvensk status.

* Han var med om att spela hem fem guldmedaljer, en prestation han delar med backkollegan Arne Tysken Johansson och yttervirtuosen Knutte Kroon.

* Han var en mycket elegant spelartyp och skadade aldrig en medspelare under hela sin karriär. Men så blev han heller aldrig varnad.

* Han spelade sammanlagt 23 landskamper och var med i ett historiskt landslag. Då Sverige 3—2—besegrade Argentinas amatörer i Bologna den 27 maj 1934 var det Sveriges första match någonsin i ett VM-slutspel. HIF:s representanter i den matchen var Axelsson, Nisse Rosén och Knutte Kroon.
"Matchen mot Argentina är en av mina finaste fotbollsminnen tillsammans med 5—3—segern över Danmark 1934. Det var Sveriges första vinst i Köpenhamn på tio år", berättade Nisse i HD i samband med sin 70—årsdag. Det kunde blivit spel i Berlin-OS också 1936, men det avstod Nisse Axelsson självmant ifrån. Nyheten basunerades ut i högtalarna i Folkparken (nuvarande Sundspärlan) och väckte stor uppmärksamhet.
"Det var ideologiska skäl som låg bakom mitt ställningstagande", berättade Axelsson i en HD-intervju den 18 januari 1976.

Axelsson och tre andra svenska fotbollsspelare bojkottade det spel som utvecklades till Adolf Hitlers största propagadainstrument, bara några år innan världen åter stod i brand.
Nisse Axelsson var i n t e vänsterback. Han stod uppställd som högerback, men han var den mest berömde exponenten för HIF-hövdingen Bill Petterssons helsingborgssystem som revolutionerade den tidens fotboll och låg bakom HIF:s exempellösa framgångar.

Det innebar i praktiken att Nisse fungerade som centerback/mittback, medan Nisse Rosén frigjordes för att ägna uppspelen och offensiven stor omsorg. Så om Sporten placerar Nisse som vänsterback i den här serien saknar egentligen betydelse - hans uppgift hade inte skilt sig nämnvärt.
Nisse Axelsson växte upp på Fältarpsbacken och hans första klubb var Eneborgs SK. Sedan väntade IFK Helsingborg i två år innan "Eleganternas elegant" hamnade i HIF sommaren 1927. Han avslutade sin allsvenska karriär den 10 augusti 1944. Sedan väntade fyra år i Billesholm, bland annat som spelande tränare. Totalt står Axelsson registrerad för 710 matcher för HIF, landslaget och Billesholm. Siffran hamnade säkert kring 800-strecket om man tar med matcher i Eneborg och IFK, en fantastisk notering eftersom det inte spelades så många matcher.
Men så var också Axelsson och fotboll intimt förknippat med vartannat. Och han slutade inte sin karriär förrän vid 72 år fyllda. I många år lirade han för kompisgänget Benkrossen som vintertid tränade inomhus i Slottvångsskolan om onsdagar och sommartid spelade sina matcher tidigt på söndagsförmiddagarna på gräsplanen vid Kulla Gunnarstorp.
Nisse Axelssons storhet kan förstås beskrivas och citeras på många olika sätt. Legendariske HIF-centern och sedermera lika legendariske sportchefen vid Göteborgs Handels och Sjöfartstidning Harry Lundahl uttalade sig till exempel så här för tidningen Bohuslänningen den 10 augusti 1978:

"Nisse Axelsson är Sveriges bäste back genom tiderna."
Samme Lundahl skrev i Dagens Nyheter om HIF-jubilaren då denne fyllde 70 år:

"Han är vår elegantaste högerback genom tiderna. Han rörde sig som en balettdansör och var inte bara teknisk, snabb, bollsint och juste utan också offensiv. En prydlig gosse på och utanför plan som är värd alla ovationer."
Men berömmelse och lovord bet inte på Axelsson. Privat var han försynt, lät prestationerna tala och var sparsam med orden. Han kallades "Den tyste".

— Jag kan tänka mig att far sa hej då han kom och gick, berättar sonen Bernt. Han framhävde aldrig sig själv.
Ett litet udda kännetecken var att han alltid spelade i vita vristskydd - det är lätt att identifiera Nisse Axelsson även på suddiga bilder från anno dazumal.
Hans storhetstid inträffade 1934—35 om man ska döma efter engagemanget i landslaget. Det blev sammanlagt 23 landskamper, 15 av dem 1934—35 då han bara missade en kamp. De åtta andra ligger inom en tidsrymd av sju år. En kul poäng i sammanhanget: Axelsson efterträdde Axel Massa Alfredsson både i HIF och landslaget. Då Massa lämnde HIF för AIK rådde i Helsingborg ungefär samma hätska stämning som om Henrik Larsson skrivit på för MFF.
Men fansens bestörtning var obefogad. Massa (tuff och kompromisslös) och Nisse var varandras kontraster på planen, men unge Axelsson fyllde snabbt upp den lucka som uppstått och publiken på Olympia fick omgående en ny favorit.

Nisse Axelsson spelade i HIF:s A-lag i 17 år, på den tiden var det en ynnest att få spela för klubben. Tiderna i fotbolls-Sverige var sådana.

"Vi fick 40 kronor i traktamente och 5 kronor i spritpengar (ja, så hette det på den tiden!) för en resa till Stockholm", berättade Nisse för HD 1983.
Fast av många bäckar små...Nisse Axelsson kallades i slutet av sin karriär för Rike-Nils. Han berättade så här för HD:

"Harry Lundahl som var lagledare erbjöd sig att sätta in pengarna på en bankbok åt oss. Och det nappade jag på - jag hade ju jobb och fast lön. Efter ett år fanns där 900 kronor."
Det är bara Kalle Svensson och Malte Mårtensson som spelat fler A-lagsmatcher för HIF än Nils Axelsson. Här är 100-åringens egen 500—klubb:

Kalle Svensson 639 matcher

Malte Mårtensson 612

Nils Axelsson 584

Knut Kroon 516

Ola Nilsson 514

Per-Ola Ljung 513

Matts Johansson 503

Urban Stoltz 501

Nils Rosén 501

Otto Petter Malm 500

Nils Axelsson

Namn: Nils Axelsson, 1906—1989

Aktuell: Medlem i Alla tiders HIF.

Antalet HIF-matcher: 584

Medaljer: Fem seriesegrar, cupguld, två stora silver, lika många lilla silver och brons.

Andra klubbar: Eneborgs SK, IFK Helsingborg (före HIF) samt Billesholm.

Yrke: Åkeriägare

Kuriosa: Gjorde 1 mål på 584 matcher. "Det var i det allsvenska kvalet mot Degerfors, deras målvakt Skjorta Bergström var solbländad och släppte in en lyra mot mål", har Nisse berättat.

Fyra utmanare

Namn: Arne "Tysken" Johansson

I HIF: 1928-41

A-lagsmatcher i HIF: 415

Landskamper: 13 (1929-33).

Tillsamman med Nisse Axelsson och Knut Kroon var glidtacklingskungen Axelsson den ende i HIF som tagit fem allsvenska guld. Kamperade i evigheter med Axelsson i försvaret. Sigge Lindberg sa det bäst efter insläppta mål:

— Ene backen är vingfotad (Johansson) och den andre (Axelsson) hör för fan inte när man ropar, han är nästan döv.
Namn: Bengt Ove "Joe" Johansson

I HIF: 1957-64

A-lagsmatcher i HIF: 231

En sann kämpe på vänsterkanten. Var väl inte det mest tekniska HIF har upplevt i sin spelartrupper, men han gav aldrig upp. Målvakten Kalle Svensson uppges ha blivit livrädd när Joe fick föra sig att spela hem till honom. Det var nämligen inte alltid bästa tänkbara riktning på bakåtpassningarna.
Namn: Christoffer Andersson

I HIF: 1997-2003.

A-lagsmatcher I HIF: 262

Landskamper: 21

Kallades av mästartränaren Åge Hareide för "den lille potatisen" och frågan är om han inte hann med och spela på alla positioner utom i mål. Fast hade inte Sven Andersson varit så stabil som han var hade "Chrisse" säker fått prova på där också.

Bör återkomma till HIF innan karriären är över om inte annat så för att göra fler matcher än "Nonne" Wikdahl.
Namn: John "Nonne" Wikdahl

I HIF: 1942-54

A-lagsmatcher i HIF: 262

Landskamper: 1 (1946)

En elegant vänsterback med ett hårt och fruktat skott. Det blev en hel del mål i allsvenskan, vilket inte var så vanligt att ytterbackar gjorde på den tiden. Hans skott var precisa. Det sades att sattes det upp tre flaskor på målställningen så prickade Nonne alltid ned dem, en efter en.

Högerbackarnas klubb

HIF kallades länge för "Målvakternas Klubb" och det berodde självfallet på att Sigge Lindberg och Kalle Svensson från 1921—1958 samlade på sig 123 landskamper med 50 för Sigge och 73 för Kalle.

Men HIF är egentligen högerbackarnas klubb. Följande högerbackar från HIF har spelat i landslaget:

Axel "Massa" Alfredsson

Nisse Axelsson

Hasse Malmström

Hans Selander

Roland Nilsson

Christoffer Andersson

Mikael Gustavsson

Erik Wahlstedt

Alfredsson spelade också i landslaget för AIK, Malmström för MFF, Selander för Upsala IF och Halmstad BK, Roland Nilsson för IFK Göteborg, Sheffield W och Coventry.

Bertil Karlsson är en annan duktig högerback från HIF, men han kom aldrig längre än till B-landslaget.

Gå till toppen