Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Sveriges första magdansös fyller 55

På 1970-talet introducerade Rozita Auer orientalisk dans i Sverige. Nu har hon slutat dansa, men släppa taget helt går inte. Den 4 augusti fyller hon 55 år.

På 1970-talet var sångerskan, skådespelerskan och dansösen Rozita Auer ensam om att dansa orientalisk dans i Sverige. Hon hade fått lära sig rörelserna av en turkisk familj, och de nya kunskaperna sammanföll med hennes intresse för österländsk kultur.

I Egypten vidareutbildade hon sig i arabisk dans, och tillbaka i Sverige började hon anlitas för att dansa på fester. När tidningarna skrev om den exotiska dansösen vidgades arbetsfältet till uppdrag på Dramaten och Folkoperan, och samarbeten med bland andra Olof Buckard, Hasse Alfredson och Povel Ramel.
Men fortfarande var den orientaliska dansen en subkultur. Feministerna såg med misstänksamhet på Rozitas höftrullningar och paljettprydda bh:ar. Männen uppfattade det som striptease. Steget var långt till dagens danskursfolkliga stämpel.

Varför har den orientaliska dansen blivit så populär på senare år, tror du?

— Det är en väldigt sensuell dans. Här råder inga strikta kroppsideal, och rörelserna är så uttrycksfulla och feminina. Och det tror jag behövs i Sverige. I många andra länder finns det här feminina som något naturligt. Men här är vi lite... karga.
Under hennes 32 år som dansös har hon gått från suspekt strippa till cool föregångare i en växande dansgenre. Men sedan fyra år är det slut på dansandet för Rozita. Förslitningsskador hindrar henne från att hålla den höga kvalitet som hon kräver av sig själv.

Det har inneburit en stor tomhet att släppa något som hon har hållit på med så länge, men hon lyckas på olika sätt hålla dansen kvar i sitt liv.
Hon gör koreografier och ger danskurser. Dessutom har hon börjat hålla föredrag om den orientaliska dansens historia och mytologin bakom den. Hon berättar om hur den började som en religiös, assyrisk ceremoni för Ishtar, kärlekens och krigets gudinna. Dansen spreds sedan vidare över världen, och Napoleons trupper förde med sig berättelser om den exotiska dansen från sina härtåg i Egypten. På slutet av 1800-talet introducerades dansen på en världsutställning i USA, där den kallades "bellydance", vilket senare blev "magdans" i Sverige.

— I arabvärlden heter den raks el sharqui, "dansen från öst", eller "dansen till livet". Uttrycket kommer från solkulturen, som utgår från att solen går upp i öster och går ner i väster. I Egypten begraver man sina döda i väster, medan öster står för livet, berättar Rozita.
Hon styr fortfarande gärna kosan österut på sina resor. Nyligen var hon i Turkiet för att utforska sina rötter i landet. Det är en spännande historia hon nystar i, där en dotter till Rozitas morfars farfar — för övrigt L O Smith, brännvinskungen — gifte sig med en turkisk prins och bosatte sig i Istanbul.

Kanske blir det en dokumentär så småningom, hoppas Rozita, om finansieringen går att ordna.
Födelsedagen firas på lugnt manér, med kaffe och tårta och middag ute med vänner på kvällen.

— Egentligen har jag tänkt sluta fylla år, men vad ska man göra? Det går liksom inte att få stopp på det. TT Spektra

GRATTIS Rozita Auer

Aktuell: Fyller 55 år den 4 augusti.

Bor: På Södermalm i Stockholm.

Familj: Många goda vänner i Sverige och annorstädes.

På gång: Påbörjar en ny bana med föredrag om och kurser i orientalisk dans.
Gå till toppen