Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

A Guide to recognizing your saints

Dito Montiel växte upp i Queens Astoria, New York, på 80-talet, då smågangsters i fattigkvarteren fortfarande hade svängrum, det skulle dröja ett årtionde innan Rudy Guilianis nolltolerans städade stan. Montiel skulle så småningom lämna stan för Kalifornien, skriva en självbiografi som skulle bli till den här filmen med Robert Downey Jr:s hjälp, vilken i sin tur fick spela Dito.

”A Guide To Recognizing Your Saints” växelklipps mellan nutid och 80-talet. I nutidsplanet återvänder Dito till the hoods för att göra upp gamla oförrätter med sin pappa (fint gestaltad av Chazz Palminteri). Men det är inte den historien – med sin sentimentalitet och ”Jag lämnade alla men ingen lämnade mig” – som griper.

Det gör däremot den skildring av ungdomarna som Montiel koncentrerat sig på. För att fånga all den dynamik som finns inkapslad i hans minne går han loss kreativt: det är poetiskt, allvarligt, lekfullt och rörelse i kamera och klippning.

Det blir kanske väl mycket av det goda, men speglar ändå energin han vill åt. Att han verkligen fångar den där sköna New York-känslan beror på den unga skådespelarensemble som är bland det bästa jag sett på länge.

Channing Tatum som problembarnet Antonio är så cool i uttrycken att han verkar uppväxt med Scorsese i bröstmjölken.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen