Nyheter

Ett solklart mästerverk

Ales stenar är ett mästerverk av en svunnen civilisation, anser fornlämningens egensinnige uttolkare Bob G Lind. Han har länge hävdat att stenarna inte är en skeppssättning från vikingatiden utan en utstuderad astronomisk kalender från bronsåldern. Nu har han dragit igång en kampanj för att få med Ales stenar på världsarvslistan.

Fornlämningens egensinnige uttolkare Bob G Lind.Bild: HÅKAN PALM
Stenovalen står konturskarp mot en dramatisk kallfrontshimmel, och gör sig väldigt bra. Men Bob G Lind är upprörd när han kommer.

—Gångstigen hit upp är i miserabelt skick. Djupa fåror i åsen och stora vattenpölar, det är för dåligt.

Sedan får han syn på korna som skrubbar sig mot stenarna.

—Och titta där då. En koflock mitt inne i monumentet, det är ju rena hånet!

Amatörforskaren Bob G Lind är lite av självutnämnd ambassadör för Ales stenar, den storslagna fornlämningen på den 65 meter höga åsen ovanför Kåseberga. Få fornminnen har sådana besökssiffror som Ales stenar, vilket kan hänga samman med att knappast något annat kan tävla med det i fråga om naturskön belägenhet. Men det betyder också att slitaget är hårt.

—I somras var här folk som klättrade på stenarna nästan varenda natt. Ales stenar behöver ett bättre underhåll och ett bättre skydd. Det skulle det få om det togs upp på världsarvslistan, säger Bob G Lind.
Lobbyverksamheten har redan börjat. Den nybildade Föreningen Ales stenar, med flera bybor inblandade, startade för ett par veckor sedan en namninsamling som ska pågå ända till nästa sommar. Målet är att stenarna ska bli Sveriges femtonde världsarv.

—Hundratusen namn vill vi ha, allraminst, säger Bob G Lind, som givetvis är kampanjens frontfigur. Ett stort antal kändisar ska ge draghjälp hoppas han. Några har redan nappat, som till exempel Mikael Wiehe, Hasse Andersson och Lena Endre.

Han fick vatten på sin kvarn i somras då turistströmmen till monumentet slog alla rekord.

—Det kom 160 000 personer på fyra veckor. 25 000 av dem var med på mina och mina medhjälpares visningar mot ungefär 5000 förr om åren, säger han.

Delvis tror han att det berodde på publiciteten i samband med att Riksantikvarieämbetet antog en mer välvillig inställning till hans teorier och ändrade på skyltarna.

För Bob G Lind råder det ingen tvekan om att stenskeppet är en kombinerad kultplats och solkalender från bronsåldern, och det har han hävdat i många år. Men den arkeologiska sakkunskapen har placerat stenarna i vikingatiden eller yngre järnåldern och hållit för troligt att de liksom andra skeppssättningar är ett gravmonument. Tvisten har tidvis varit inflammerad, som under det bekanta "guidebråket" för några år sedan. Det startade när Bob G Lind började förevisa sina spektakulära teorier uppe vid monumentet och kom i konflikt med den gamla vanliga guiden. Plötsligt fanns det två konkurrerande versioner om stenarnas historia. Bob G Linds idéer hade avfärdats av arkeologerna, men det hindrade inte att de väckte allt större nyfikenhet bland allmänheten.



Sedan i somras låter Riksantikvarieämbetet Bob G Lind komma till tals som "oberoende forskare" och hans teorier jämställs med fackkunskapens. Och det var på tiden, tycker han.

—Min bevisföring är så stark att ingen forskare kan slå hål på den. Men jag kan inte säga att jag var först med att komma gåtans lösning på spåren. En professor i geografi, Vincent Malmström, föreslog redan 1978 att Ales stenar i likhet med Stonehenge var en stenåldersalmanacka.

Bob Lind flyttade dateringen till bronsåldern sedan han upptäckt skålgropar på flera stenar. Skålgropar brukar dateras till bronsåldern. Men det starkaste beviset är av astronomisk art, anser han. Solbanan ändrar sig något med tiden och med hjälp av monumentets axellinje kan man få ett exakt mått på hur stor denna förskjutning varit sedan stenarna restes. Som i sin tur går att översätta till den tid som förflutit.

—Och då hamnar vi på 2720 år från nu.

På liknande sätt argumenterar han i exakta termer och med stark övertygelse om solkalenderns och det astronomiska urets funktion. Han har funnit underbar harmoni i stenarnas position. De anger 16 väderstreck och lika många klockslag, tolv månader, några viktiga bäringar till sjöss, för att bara nämna det mest uppenbara.

—Här finns också en inre planlösning i form av en kvadrat som är identisk med pyramidernas. För kalenderns skull hade det räckt med kvadraten, men det här är mer än en almanacka, det här är ett monument för en elit i den tidens samhälle. Naturligtvis fick det formen av ett skepp som är den förnämsta symbolen i Skandinavien, säger Bob G Lind.

Han kallar sig naturvetare men några akademiska meriter har han inte. Däremot är han utbildad homeopat. Han fick dock ge upp sin praktik sedan han skadat sig allvarligt vid en flygolycka. Det var under konvalescensen som han började intressera sig för arkeoastronomi och fick ögonen på Malmströms idéer om Ales stenar, som han dittills inte ägnat en tanke.

—Jag släpade mig upp hit första gången 1992 och började följa solens upp— och nedgångar. Sedan hittade jag stjärnbilden Svanen inhuggen i en av stenarna, berättar han.

Därefter har det bara rullat på.

—Just nu håller jag på och undersöker en annan stenformation på Österlen, som också är uppställd efter solbanan.

Han låter förstå att det handlar om en mycket märklig sevärdhet än en gång.

—Den ligger delvis gömd i sanden. Men jag avslöjar inte var.


Till pdf:en:


Stävstenarna och midskeppsstenarna har en grundläggande betydelse i Bob G Linds teorier. Sett från centrum går solen upp över den sydöstra stävstenen vid vintersolståndet och ner midskepps i sydväst. Vi sommarsolståndet är det tvärtom: solen går upp i midskepps i nordost och ner vid stävstenen i nordväst. De fyra stenarna nummer 12 på ömse sidor från för och akter räknat bildar en inskriven kvadrat, som bland annat bestämmer dagjämningspunkterna. De övriga stenarna har sina roller i månadsindelningen och för solurets dygnsindelning.

Den streckade linjen är axellinjen mellan stävstenarna. Den sammanfaller i nutiden inte helt med solens koordinater vid solstånden. Bob G Lindh har använt vinkelskillnaden för en datering av monumentet, som han anser restes för 2720 år sedan.

Grafik: JONAS SCHULTZ

Sverige har 14 världsarv

Ett världsarv är ett kulturminne eller naturminne som är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten. Ett objekt som kommit med på världsarvslistan garanteras skydd och vård för all framtid. FN-organet Unesco upprätthåller listan och det står varje nation fritt att göra nomineringar. I Sverige ansöker regeringen på förslag från Riksantikvarieämbetet eller Naturvårdsverket. För närvarande finns över 800 världsarv, varav 14 i Sverige.

Svenska världsarvslistan: Laponia, Struves meridianbåge (geodesi), Gammelstad i Luleå, Höga kusten, Falun och kopparbergslagen, Engelsbergs bruk, Birka, Drottningholm, Skogskyrkogården i Stockholm, hällristningarna i Tanum, Visby, radiostationen i Grimeton, södra Öland och örlogsstaden Karlskrona.
Gå till toppen