Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Amy spelar sin roll med bravur

Det har varit ett struligt år hittills för Amy Winehouse om man ska tro skandalskriverierna. För mycket partajande, drama och inställda shower och för lite intresse för den heta musikkariären.

Därför var det onekligen rätt betecknande att shaker, fickplunta och tändare fanns till salu i merchandiseståndet, medan vanliga prylar som turnéprogram och affischer saknades. Detta kan i och för sig mest tolkas som en ironisk blinkning, snarare än ett seriöst statement. Men för egen del är jag inte så säker på att så är fallet.

I stället ligger det dessvärre nära till hands att tro att hon i likhet med Pete Doherty mest bara vill stå för sin roll som partydjur på avvägar.
Amy Winehouse.Bild: BRIAN KERSEY/SCANPIX
Sett i detta ljus var det inte utan att 35 minuters försening av onsdagens utsålda spelning tedde sig ganska olycksbådande. Men eftersom ingen ska dömas utan att först höras var det bara att nollställa sig och avnjuta tillställningen med ett öppet sinne. När detta väl var gjort kunde man i slutändan andas ut och konstatera att Winehouse långt ifrån förtjänar några katastrofrubriker.
Fast å andra sidan var det knappt 70 minuter långa framträdandet knappast av det sensationella slaget. Konserten på Vega blev lite väl lössläppt och tunn i konturerna ibland. Därför kan hon tacka sin lyckliga stjärna för att hon hade ett lyhört band och två extremt energiska körgossar bakom sig.
Samtidigt vore det synd att påstå att det mesta Winehouse gjorde inte gick hem. För det gjorde det onekligen. Sångerskan levde högt på sin råa oslipade talang och rökiga uttrycksfulla röst, vare sig hon nu avverkade svängiga sånger som den Motown-doftande "Back in black", "You know I'm no good" och reggaedoftande "Just friends" eller ballader, typ "Love is a losing game" och "Wake up alone".

Sedan när den självbiografiska (?) hiten "Rehab" kom precis innan extranumren kan man tänka sig att även tvivlarna motvilligt kapitulerade.
En sak att konstatera nu när allt är över är att Winehouse spelar sin roll som en råbarkad Billie Holiday för 2000-talet med bravur om än inte alltid med finess. Bakom den karikatyrliknande looken döljer sig en sångerska med odiskutabel sexuellt laddad feeling. Rock'n'roll-attityden präglas av både oförutsägbarhet och bakåtlutad auktoritet.
Peter Eliasson

noje@hd.se

Amy Winehouse , betyg 3

Amy Winehouse

Vega, Köpenhamn

Onsdag 17 oktober

Soul 3
Gå till toppen