Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Landskrona

Den siste bonden i närbild

De tyade mer än de flesta, bönderna i småländska Attsjö som dokumenterades av fotografen Sune Jonsson. Nu visas delar av bildskatten på museet. Allan Karlsson, en av huvudpersonerna, levandegör dem med sin berättelse.

Allan Karlsson i Norregårn betraktade främlingen med misstänksamhet.

— Det var ju nästan skottpengar på oss bönder. Så jag tänkte, att här kommer det en som ska dokumentera hur onyttiga vi är.

Fotografen var Sune Jonsson. Han hade fått i uppdrag av dåvarande lantbruksförbundet att skildra en typisk småländsk by under åren 1969-1971. Valet föll på Attsjö i Furuby socken, två mil öster om Växjö, där tre sista tappra bönder kämpade mot marknadskrafterna. Åkrarna växte igen och husen förföll i takt med att folk flyttade in till stan. Skogsbruket utarmades på grund av mekaniseringen och en dag kom mejeriet ut och sa att det var slut med mjölkhämtningen.

— Sune Jonsson presenterade sitt ärende och då fick man ju byta åsikt. Han bodde på en av gårdarna några veckor åt gången och blev som en av oss. Men man såg honom nästan aldrig, för han fotograferade långt bortifrån med sina moderna kameror, aldrig uppställda bilder, berättar Allan.

Resultatet blev den drygt 300 sidor tjocka "Minnesbok över den svenske bonden" som utkom 1971.

På omslagsbilden vandrar den plöjande bonden symboliskt iväg med sin häst. I denna vardagsskildring möter vi, bland många andra, också den klena men omutligt sega Allan Karlsson som avverkar skog i bitande vinterkyla. Och jordbrukaren Gustav Karlsson i Skönstorp som lögar sig mitt på blomstrande äng. Jo, badkaret finns fortfarande kvar, som ett minnesmärke.

Slutordet, döpt till "Småbrukarens sista bön till experten" osar av bitterhet och sarkasm över hur lantbruksdirektörer och ministrar dikterat villkoren för bönderna:

"... När vi nu avtagit våra lösnäsor och börjat ordna med det enda återstående ber vi er, då stunden slutligen är inne och vår ogrästillvaro upphör, att ni med ert insiktsfulla och förlåtande sinnelag tar en handfull av det ännu rena vatten som återstår och öser det över våra sista platser, så att de skall kunna grönska som gravar."

En del av bilderna kan ses i Sune Jonsson/Walker Evans-utställningen på Landskrona museum. Det är därför som "originalen", Allan Karlsson och andra sockenbor, har åkt de 20 milen för att levandegöra dem med sina berättelser.

— Kul att bilderna uppmärksammas. Än i dag, när jag säger att jag är från Attsjö, kan folk säga "Jaha, är du med i boken?", säger han.

Ändå är det inget jämfört med uppståndelsen efter att boken hade kommit ut.

— Det kom busslaster med folk som skulle titta på oss konstiga människor! Så då fick vi ju guida dem runt.

I stället för snar undergång — livsmedelssubventioner. Allan Karlsson, som tagit över efter sin far, fick mer betalt för kött och mjölk och därmed råd att investera i både maskiner och lokaler. Tack vare avbytarsystemet, med subventionerade inhoppare, kunde han vara ledig ett par dagar i månaden.

— Jag umgicks med familjen och gjorde utflykter. Dessförinnan hade jag haft en veckas semester om året, tack vare samarbetet med grannarna.

I mitten på 1980-talet försvann livsmedelssubventionerna. Hösten 1990 drabbades Allan av ryggskott när han tröskade och sannolikt var det detta som satte igång reumatismen. Förslitning, sa läkaren och skrev ut värktabletter, men tre år senare sa kroppen stopp. Sonen tog över bonderiet, men eftersom han "aldrig har varit svinaktig", som Allan uttrycker det, sålde han suggorna och de 28 korna blev snart olönsamma.

— Klart att det är lite vemodigt, man vill ju att bygden ska leva med öppna fält, säger Allan som dock hittar en positiv sak med reumatismen:

— Det stod på asken att cellgiftet kunde orsaka håravfall. I stället fick jag, som var flintskallig, en massa hår på huvudet!

Attsjö av i dag? En levande bygd, även om byborna tar bilen till jobbet i Växjö i stället för att gå ut och mjölka. Invånarantalet har fördubblats till 90 sedan det begav sig.

— För ett par veckor sedan återinvigde vi den gamla skolbyggnaden som byalaget bevarar. Ja, det var musikfestival ändå in på natten, berättar Allan Karlsson.

Den nya tidens melodi.

Fotnot: Fotoutställningen på museet pågår till och med 18 november.
Gå till toppen