Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Stellan om Arn, religioner och skillnaden mellan scen och film

...om Helsingborg och sd
– Helsingborg? Jag gick på Olympiaskolan och sen två år på gymnasiet i Nicolai och vi bodde på Drottninggatan. Och nu är det tio procent sverigedemokrater i Helsingborg!? Förfärligt!
...om ”Arn”-böckerna
– Jag tror att Jan Guillous böcker och den här filmen på ett plan fungerar som en motkraft. Men det räcker naturligtvis inte. Jan Guillou är både en folkbildare och en viktig opinionsbildare. Hans åsikter har på sikt påverkat många i synen på konflikten i Palestina och på motsättningarna mellan världsreligionerna. Han skriver om Stora Frågor som är avgörande för oss alla.
...om tillståndet i världen
– Efter elfte september har frågan om guds existens varit fullständigt likgiltig för mig. Om det vore en god Gud som ser till vad jag gör här i världen och därför inte skickar mig till helvetet så är han alldeles för fåfäng om han kräver att bli tillbedd.

När jag lyssnade på president Bush efter elfte september så säger människan att han är satt till detta av Gud. Jag bestämde mig för att jag skulle läsa Bibeln och när jag hade gjort det läste jag även Koranen. Och bägge böckerna är, om man väljer att ta dem på allvar, förskräckliga. Hemska sagor och förskräckliga historier. Följer du inte religionen ska du brinna i helvetet i evighet. Amen. Man särskiljer de rättrogna från de otrogna och just det är förstås ursprunget till alla konflikter: De som är inte är med oss är emot oss och ska därför brinna i helvetet!
...om den egna tron
– Därför är jag inte det minsta religiös. För mig är det ungefär som att tro på tomten. Och nu efter att ha lusläst både bibel och koran och dessutom inte haft någon av dessa böcker med mig med modersmjölken är jag negativt inställd till religioner.

...om oändligheten
– Om jag tittar upp i en oändlig stjärnhimmel känner jag mig inte liten, som många brukar säga, jag känner mig stor. Och det inte för att jag är filmstjärna! Utan för att jag blir övertygad om att i allt detta enorma finns det sannolikt inga varelser lika komplicerade som människan. Livet är fantastiskt och jag vill inte begränsa det med några sagor påhittade på bronsåldern.

Jag minns en diskussion jag hade med Milos Forman när vi jobbade med filmen om Goya och talade om mystiken. Den bejakar jag. Jag älskar mystiken. Det är något helt annat än en gammal skäggig gud från bronsåldern som sitter och ägnar sig åt att döma oss!
...om inspelningen
– Själva inspelningen av ”Arn” var inte ett dugg amerikansk. Slutresultatet närmar sig kanske nån slags internationell standard. Men för mig var det en återkomst till en skandinavisk inspelning utan hierarkier. Allt sådant varierar. Visst är det ibland fråga om rena industriprodukterna och då är regissörer utbytbara. Men ta till exempel ”Pirates of Carribean”-filmerna. Gore Verbinski är en stark regissör fylld av sin egen vision och de där filmerna var skitkul att göra för vi skådespelare fick stor frihet trots alla jättelika masscener. Men regissörer som man vill byta ut kan olika gärna handla om små independent-filmer.
...om hög och låg budget
– Peter Flinth var aldrig utbytbar. På ett sätt var hela ”Arn”-projektet som ett tåg som han fick springa framför. Med svenska förhållande kanske man kan tycka att det har handlat om en hög budget. Men med tanke på vad som skulle göras, sex till åtta timmar film – var det snarare en lågbudgetfilm!
...om teaterns lockelse
– Ibland lockar teaterscenen. Jag är sugen men det är så länge sedan jag stod på en scen. Visserligen gjorde jag en reading på en teater i London för ett par år sedan tillsammans med andra skådespelare. När vi repeterade kände jag att det inte fungerade. Jag fick panik och stod där och väntade bara på min närbild som aldrig kom. Men i samma ögonblick som jag den kvällen gick in på scenen sa det liksom klick i ryggraden och jag lyftes och allt går då liksom långsammare och är alldeles annorlunda och närvarande. Men teaterskådespelare är ett helt annat yrke som på ett sätt kräver mer precision.
...om det bästa han gjort
– Det allra bästa jag har gjort som skådespelare är Sven i ”Den enfaldige mördaren”, den fruktansvärde Randbaek i filmen ”Zero Kelvin” och fyllot Tomas Heller i ”Aberdeen”. Jag gillar de där rollerna med stort spelutrymme. Tänk att det är två filmer av den norske regissören Hans Petter Moland. Men de tre rollkaraktärerna är gamla nära vänner som lever i mig.
Gunnar Bergdahl
Gå till toppen