Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Vemodig blick på svunna tider

1658 anländer en uppländsk familj till Svappavaara i Lappland. De har tvingats dit för att betala av en skuld och ska stanna i fyra år. Under svåra omständigheter arbetar fadern Jöns och de två sönerna Erik och Abraham i ortens koppargruva. De fryser, det är ont om mat och till råga på allt har Erik kärat ner sig i ortens skönhet, Kjerstin.

Det är Margareta Sarri som i sin nya bok Mommas dräng vänder blicken mot norr. Från debuten 1971 med ”Då Simon Fjällborg med flera kom till insikt” – en roman om motsättningar mellan svenskar och samer – har hon flera gånger återvänt till den norrländska miljön i sitt författarskap. Denna gång är berättelsen personlig och baserad på släktforskning. Huvudpersonen Erik är Sarris farfars farfars farfars farfars farfar. Familjen Ståhlnacka, som bara skulle stanna fyra år i det karga lappländska landskapet, etablerade sig för gott.
Det är alltså en historisk roman Sarri har skrivit. Det trettioåriga kriget är relativt nyligen avslutat, drottning Kristina har abdikerat och så småningom dör även Karl X Gustav. Sveriges nye kung, Karl XI, är endast fyra år gammal då han ärver kronan.

Nog kan jag tycka att Sarri ägnar väl mycket uppmärksamhet åt historisk name-dropping – det är ju den vanliga människans historia som berättas. Även om visst utrymme ges åt vardagliga sysslor som vedhuggning och lingonplockning önskar jag att Sarri hade förankrat sin berättelse ytterligare i den historiska miljön. I hennes koncisa och stundtals fragmentariska prosa behöver läsarens fantasi ibland en skjuts på vägen.
Men ”Mommas dräng” har också sina förtjänster. Med sina 130 sidor är det fullt möjligt att läsa den korta romanen i ett sträck, och Sarris text vinner på den sammanhållna läsningen. Mellan raderna fångar författaren något av det vemod familjen Ståhlnacka upplever i den lappländska kylan, men också hur hemlängtan ger med sig. Erik, som i romanens början drömmer om den svenska kolonin i Amerika, finner sig så småningom till rätta i Svappavaara och kan snart inte tänka sig att bo någon annanstans. ”Mommas dräng” ger måhända ingen djupare förståelse för den historiska kontexten, men är ett fint och ömsint porträtt om en ung mans försök att finna sin plats i livet.

  

Margareta Sarri: Mommas dräng - Berättelsen om Erik Ståhlnacka

Black Island books
Gå till toppen