Skåne. En tolv meter hög skorsten är det enda som skiljer Ellenberga gård från vilken annan jordbruksfastighet som helst. På gårdsplanen möter två trädgårdsfigurer, en hund och ett rådjur, och i en hage intill betar några ridhästar obekymrat. Så långt finns inget som tyder på att detta är en plats där man kremerar hästar. Men inne i en av ekonomibyggnaderna pågår redan förberedelserna för en gammal shetlandsponny som avlivats på grund av sjukdom. På Österlen väntar dess ägare på en urna med aska. Den ska sedan spridas på en äng där ponnyn levt i hela sitt liv, har de bestämt. -Behovet av enskild kremering av hästar har gradvis ökat. Hästen är ju inte ett arbetsdjur längre utan har blivit ett sällskapsdjur med samma status som en hund eller katt, säger Roger Sandberg som är verksamhetsansvarig på hästkrematoriet. Fem år har det tagit från de första tillstånden söktes till att få anläggningen godkänd av myndigheterna. -Från Jordbruksverket har vi fått mycket positiv respons. Där har man saknat en möjlighet att remittera olika djurslag till förbränning med möjlighet att få tillbaka askan, säger han.