Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

En alldeles oförglömlig Don Quijote

Efter den mödosamma kampen att hitta en scen för att sätta upp sin förra pjäs som skildras i Robert Lillhongas ömsinta film om Stumpenensemblen, har teatern nu landat i Folkets hus på Söder. Den magnifika hundraåriga lokalen, så otidsenligt och pietetsfullt utsmyckad, formligen suckar av arbetarrörelsens fornstora dagar.

Man kan säkert se det som talande att det just här denna förtrollade premiärkväll bjuds teater om den lilla människans kamp mot en omvärld som vill bekämpa henne. Kanske tänker man på Stumpenaktören Janeric Wehlins ord i filmen om den hårt segregerade stad där han bott och delvis missbrukat sitt liv, och betänker att på Norr denna kväll sätts en pjäs upp om slutna funkisvillor och den välbeställda njugghetens ansikte i flyktingpolitiken. En vandring från fattigt söder till rikt norr; hur talande är inte dessa pjäsval bara genom sin blotta existens.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen