Kultur

Intellektuell utmaning

Ingen kan påstå att tidskriften OEI hymlar. Här är det språklig utforskning, textresor – eller snarare textremsor – utan förenklingens säkerhetsbälten stramt kopplade runt intellektet. Det senaste numret, med Karl Larsson och Frans Josef Pettersson som redaktörer, är en rejäl lunta på 414 sidor i A4-format. En, som redaktörerna skriver i en programförklaring: "försändelse utan självklar mottagare. En text som skrivs av delvis andra skäl än att läsas".
Vilka då? Såvitt jag förstår som en undersökning av själva begreppet "tidskrift". Med andra ord en skrift rakt in i men också ut ur samtiden. Var står den frågan högst på agendan annat än just här? När jag försiktigt bläddrar mig fram genom den söndersplittrade formen hittar jag likväl – eller just därför? – överraskande texter som fångar intresset. En av den tyske dokumentärfilmaren Harun Farocki till exempel. På 1980-talet gjorde han en slags rollspelsdokumentärer som jag nästan hade glömt och resonerar här och nu i en gammal kort text om klipprummets inre ljus och yttre dunkel. Mycket intressant. Jag hittar en påfallande läsvärd text av poeten Ulf Karl Olov Nilsson om Jarl Hammarberg utkavlad över sidorna 94-98 där den delar utrymme med delar av huvudredaktör Jonas J Magnussons svårtuggade essä "Redaktionell estetik" som envist slingrar sig fram genom numrets fragmentariska bidrag. Så försvinner jag in i de tjocka textmassornas dimmor igen.
OEI är en intellektuell utmaning (= superpretto).
Men just därför ett ifrågasättandets kraftfält.
Gå till toppen