Himma

Det hänger på ramen

Att hänga upp en tavla är ingen konst. Det tycker rammakerskan Lena Carlström som inte gillar smakpoliser. Men vissa riktlinjer finns ändå, menar hon.

När man ska rama in en tavla är det bra att vara öppen i sinnet. Det tycker Lena Carlström som satt kant på det mesta sedan hon började arbeta på ramverkstad för 25 år sedan.
De flesta kommer till verkstaden med en färdig idé om hur de vill ha sin bild. Men när de går därifrån kan de ha något helt annat med sig hem.
En del vill konsekvent ha tunna guldramar på sina alster och andra önskar alltför klen inramning till stora konstverk. Då rycker Lena Carlström in.
– Ramen betyder mer än man kan tro. Jag lyssnar men kommer alltid med flera andra förslag som personen inte tänkt på, säger hon och tillägger att ramen kan förändra hela tavlan i olika riktningar.
Guld är populärt men ofta ganska svårt att få ordning på. Då kan det vara bra att välja en variant med mattare guldyta.
Tjock eller smal ram kan vara en smaksak men också få motivet att framstå olika.
– Vill man sticka ut ska man välja något kaxigare eftersom tavlorna på våra väggar signalerar vilken typ vi är.
Enligt Lena Carlström finns det ingen tavla som kräver en viss inramning. Allt handlar om smak, menar hon men konstaterar också att det finns riktlinjer som är bra.
– En del vill till exempel matcha ramen med soffan. Men det blir ett mer balanserat helhetsintryck om man väljer ram efter motiv på tavlan. Sedan kan soffan ha vilken stil eller färg den vill.
Lena Carlström har sin verkstad på Tågaborg i Helsingborg. Där har hon huserat i den gamla färgaffären i tre år. Hon är upplärd i hantverket på sin pappa Bengt Jacobssons glasmästeri och ramverkstad i Perstorp. Hon öppnade ramaffär i Klippan men flyttade så småningom till Stockholm där hon bland annat fick ta hand om tavlor åt kungafamiljen.
– Hovfuriren kom med sådant som fotografier och litografier. Det handlade om tavlor som skulle ges bort i present eller fotografier som till exempel skulle hänga i båten.
Och kanske blev det då och då också en färgad passepartout. De flesta tar för givet att det ska vara en vit, så har det alltid varit. Men motiven kan ibland tjäna på färgad papp. Svart eller vit passepartout kan upplevas som skarp medan cremevit eller grå papp kan få en positiv inverkan. Lena visar genom att sätta först en vit passepartout mot ett blomstermotiv med mycket grönt. Sedan byter hon till en mild mossgrön färg och bilden lyfts fram och blir tydligare. Hon säger att många tror att det är tvärt om, att den färgade ytan ska stjäla uppmärksamheten.
– Till och med ett vanligt vykort kan bli en fin tavla med färgad passepartout och rätt ram.
Om man är rädd om sitt konstverk ska man alltid se till att få syrafritt papper vid inramningen. I annat fall kan det med åren bli gula utfällningar på till exempel det grafiska bladet. Ett syrafritt papper är matt till skillnad från det icke syrafria som har en blank yta.
När det gäller själva glaset finns det mycket att välja på i dag. Lena Carlström använder det dyrare reflexfria glaset till fotografier och broderier. Annars är det vanligt blankt som används.
I hennes verkstad hänger en del tavlor på kommission åt konstnärer. Det är ingen stor del i hennes verksamhet men ger henne möjligheter att visa vad hon kan. Konsten hänger tätt men ändå i viss ordning.
Lena tycker inte att man ska ha några regler när man hänger upp tavlor hemma. Men hon har ändå vissa tips som gör resultatet mer lyckat. Små verk på stora väggar känns ödsligt. Maffiga bilder med kaxiga ramar kan ge en lång hall med stora väggar en kick.
Rak överkant eller underkant är att föredra om man placerar flera tavlor vid sidan om varandra. Dessutom är det ett bra riktmärke att hänga dem i ögonhöjd.
– Det finns ingenting som säger att det ska vara så. Vill man hänga tavlorna högt är det också okej.
En serie av samma motiv bör ha samma ram, och gör sig dessutom bra på väggen om de hängs i grupp. Men då är det inte viktigt längre att hålla sig till raka linjer.
– Många kommer hit med blad, målningar och affischer de köpt utomlands och vill ha dem inrammade. En del går på akvarellkurser och kommer med sina egna målningar. Till jul brukar det vara dags för porträtten på barnen som ska ges bort till mormor eller farmor.
Gå till toppen