Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nyheter

Vad gjorde Ludendorff i Hässleholm?

Hösten 1918 rasade Tyskland ihop och första världskrigets mer än fyra år långa blodbad tog slut. En av huvud-personerna var den tyske generalen Erich Ludendorff. Men alldeles före kapitulationen passade han på att försvinna – för att snart dyka upp i Hässleholm.

Gästen som då och då var synlig hos Ragnar Olsson på Hässleholmsgården gjorde inte mycket väsen av sig, och ingen misstänkte något. Ryktena som i juletid 1918 nådde journalister i Danmark och Sverige kom från annat håll.
När de så småningom besannades blev det förstås en första klassens sensation. Vad gjorde världskrigets mäktigaste general, Erich Ludendorff, i Hässleholm? Fram till för några veckor sedan hade han varit det kejserliga Tysklands reelle ledare.
I vår tid skulle avslöjandet ha lett till att Hässleholmsgården, som idag är vandrarhem, omedelbart belägrats av journalister och tv-team från hela världen. I själva verket hände ingenting åt det hållet. Men Ludendorff, som tagit sig in i Sverige på falskt pass, hade fått ögonen på sig och det var inte vad han önskade för tillfället. Det ledde bland annat till att han blev hotad av svenska vänsteraktivister. I februari 1919, efter ungefär tre månader i Sverige, återvände han till Tyskland lika diskret som han kom.
Ludendorff hade gjort en spikrak karriär under världskriget. När den egentligen pensionerade Hindenburg kallades in för att leda försvaret mot ryssarna i Ostpreussen 1914 fick han Ludendorff till stabschef. De kom att bli ett lyckat tandempar. Hindenburg var galjonsfiguren, medan Ludendorff stod för tänkandet och den militära handlingskraften. Efter segrarna vid Tannenberg och Masuriska sjöarna höjdes de till skyarna, och de fortsatte tillsammans i allt högre positioner.
Hindenburg betraktades som nationalhjälte. Efter misslyckandet vid Verdun 1916 fick generalstabschefen von Falkenhayn gå och han och Ludendorff tog över den högsta krigsledningen. De förvandlade snabbt Tyskland till en sorts militärdiktatur, där allt underordnades krigföringen.
Kriget i stort hade inte alls gått som förväntat, men sedan Ryssland bringats på fall 1917 fick de tyska generalerna nytt hopp. För Ludendorff var en förhandlingsfred inget alternativ. Krigets mål måste vara fullständig seger. Därför gällde det att satsa allt på att bryta igenom i Frankrike.
De avgörande framgångarna uteblev emellertid även denna gång, och nu började nationens krafter att svikta på allvar. I september 1918 tycktes det som om även den hårdföre Ludendorff fått nog. Plötsligt krävde han att den civila regeringen skulle starta omedelbara förhandlingar om vapenstillestånd. Men efter någon vecka tvärvände han igen och yrkade på fortsatt krig till det yttersta. När regeringen i det här läget inte ville hörsamma honom, avgick han. Dessa manövrer har tolkats som ett sätt att i sista stund vältra över ansvaret för nederlaget på politikerna.
I det revolutionära kaos som präglade Tyskland dagarna kring kapitulationen gick en person som Ludendorff inte säker. Det var därför som han utnyttjade diplomatiska kanaler och smög ur landet till det neutrala Sverige. Här hade han en del kontakter sedan tidigare, men gods-ägare Ragnar Olsson, en före detta tävlingsryttare som var väl förtrogen med Tyskland, kände han inte personligen.
Ludendorff behövde gömma sig ett tag men också få tid att positionera sig i ett besegrat Tyskland. På Hässleholmsgården skrev han sina memoarer, där han lanserade uppfattningen att den tyska armén aldrig blev besegrad. Soldaterna i fält svek inte, men det gjorde hemmafronten, som bröt ihop på grund av socialisternas och andra opatriotiska krafters förräderi. Därmed medverkade han till den så kallade dolkstötslegenden, som blev ett perfekt smörjmedel för Hitler. Den bidrog till det förakt för demokratin som frodades i Mellankrigstyskland och som banade väg för tysk revanschhunger och så småningom ett nytt världskrig.
På så sätt blev Ludendorff inflytelserik även efter kriget, men den politiska karriär som han försökte sig på lyfte aldrig. Han stödde olika projekt på yttersta högerkanten och samarbetade tidvis med Hitler och nazisterna. Längre fram varnade han för Hitler men ångrade sig och återknöt banden när denne kommit till makten.
Han dog 1937.

90 år sedan första världskriget tog slut

I dagarna är det 90 år sedan de sista vapnen tystnade längs första världskrigets fronter. Huvudmotståndare var Tyskland och Österrike-Ungern (centralmakterna) på ena sidan och Frankrike, Ryssland, Storbritannien och senare USA (ententen) på den andra. Kriget, som alla trodde skulle vara över på några månader, bröt ut i juli 1914. Drygt fyra år senare hade tre kejsardömen fallit och nära nio miljoner soldater dödats. Europas karta fick ritas om radikalt.
Gå till toppen