Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nyheter

Vreden driver Lo Kauppi att fortsätta tjata

Hon led av ätstörningar och missbrukade narkotika. Begick brott och dömdes till tvångsvård. Och såg sin far gå under i alkoholism. Men Lo Kauppi hittade en väg tillbaka. Teatern. Nu använder hon scenen för att berätta om de orättvisor som drabbar kvinnor i dagens samhälle. Inte minst inom kriminalvården.

I ”Bergsprängardottern som exploderade” skriver Lo Kauppi om ett sällsynt misslyckat rånförsök mot en antikvitetsaffär i Gamla stan. Till sist åker hon och hennes kumpan fast i en lokal fylld med bingospelande pensionärer.
I atriumgården på Lunds stadsbibliotek lyssnar en ung publik när hon läser stycket om rånförsöket. När hon är klar skakar hon på huvudet.

– Gud vilka jävla ungdomar. Det är vad jag tänker när jag läser det nu.
Ungefär som om det handlade om någon helt annan. Och det gör det på sätt och vis. För vid den här tiden hette Lo Kauppi Lena, var 20 år yngre, missbrukade amfetamin och hade ätstörningar.
Kort sagt, ett annat liv i en annan tid.
Lo Kauppi växte upp i ett hem med en bullbakande mamma och en pappa som var en hårt arbetande bergsprängare, men också gravt alkoholiserad. Själv drabbades Lo Kauppi av ätstörningar i tidiga tonåren. Som en följd av detta började hon missbruka amfetamin (en drog som tar bort matsuget) och senare även heroin. Det ledde till en kaotisk spiral av brott, ungdomspsyk och behandlingshem.
Hon berättade först sin historia i den uppmärksammade föreställningen ”Bergsprängardottern som exploderade” och sedan i boken med samma namn.
Boken avslutas med pappans begravning men själv lyckades Lo ta sig ur missbruket och få hjälp med sina ätstörningar. I dag försöker hon visa att det går att rädda unga som hamnat i samma soppa som hon själv en gång var i, genom förebyggande insatser och rätt vård.

– För 17 år sedan fick jag jättemycket hjälp av samhället. Det jag gör i dag är en hyllning till skattebetalarna. Ett sätt att ge tillbaka av den hjälp jag själv fick.
Vi lämnar biblioteket och går i sakta mak mot stationen. Lo Kauppi är höggravid.

– Närsomhelst, säger hon om nedkomsten.

– Det ska bli jättekul. Det är precis lagom, jag är 38 och det känns som det är precis rätt tid i livet. Och jag har en jättebra kille och styvbarn. Jag har det tryggt och bra runt omkring mig. Jag är jätteglad att jag inte fick barn när jag var 19 eller 20.
Vi kommer in på ”Hamlet” som spelades på Kronborgs slott i Helsingör för ett och ett halvt år sedan. Lo Kauppi gjorde rollen som Ofelia i en uppsättning som togs emot väl av svenska kritiker, men blev ganska brutalt sågad i danska tidningar.

– Jag tror att danskarna fick för sig att föreställningen var ett slags hån mot den danska flyktingpolitiken och det var tydligen väldigt känsligt, säger Lo Kauppi.
Å andra sidan fick Lo Kauppi möjlighet att arbeta tillsammans med Lars Norén.

– Jag är väldigt auktoritetskänslig. Och han var inte det minsta auktoritär eller hierarkisk. Med Norén fick jag tillbaka hoppet om regissörer. Jag har råkat ut för en del som sysslat med maktmissbruk. Med Norén var det precis tvärtom, han lyssnade på alla konstnärliga idéer och det var viktigt med tanke på att Ofelia är en så svår roll och jag visste att jag behövde tampas med sexistiska övergrepp.

– Jag hade inte kunnat göra rollen med någon annan än Lars Norén. Med fel regissör hade det kunnat bli en katastrof.
Nu ska hon för första gången själv ge sig i kast med att regissera. Nästa år sätter hon upp sin egen pjäs med arbetsnamnet ”Bergsprängardöttrarna”. En pjäs som helt och hållet bygger på de människor hon mötte när hon spelade ”Bergsprängardottern som exploderade”.

– Människor öppnade sig och berättade om sina liv för mig. Om alkoholism, missbruk och ätstörningar i familjen. När jag spelade på fängelserna träffade jag människor som lever i den verkligheten. Livet är otroligt hårt på anstalterna. Trots att det inte varit en enda rymning från Hinseberg sedan 1992.

– Inom kriminalvården finns det mycket som man inte känner till. Man lägger ut 24 miljoner kronor på att bygga elstängsel runt Hall och Kumla. Vi är enda landet i västvärlden som har elstängsel runt fängelser, förutom Guantanamobasen. Och straffen är mycket längre i dag.

– Jag undrar varför det är så. Är det hämndbegäret? Det kostar att hämnas och det är farligt. All forskning visar att det inte hjälper. Med hämnd blir allting värre.
Lo Kauppi ser ett helt annat rättssamhälle i dag. Inte minst där media är medaktör.

– Media medverkar i hetsen när man fokuserar på Anders Eklund och Arbogakvinnan och drar alla brottslingar över en kam. Nu ska det vara hårt mot hårt, nackskott och släng bort nyckeln.
Under hösten har Lo Kauppi åkt mellan kvinnoanstalterna Hinseberg och Ystad och tagit del av många kvinnors berättelser.

– På Hinseberg finns det 100 kvinnor och en psykiatriker som kommer varannan vecka. Och där finns massor av psykiska sjukdomar och diagnoser. Folk har varit utsatta för fruktansvärda saker, man glömmer oftast bort att förövarna är samma personer som de som blir utsatta för brott.
I ”Bergsprängardöttrarna” har hon valt att skriva om fem kvinnors öden. Alter egot i pjäsen är en kvinna från El Salvador, dömd för delaktighet i en knarktransport, men själv ingen missbrukare.

– En annan av tjejerna sitter för att hon knivhuggit en kille. Hon har varit utsatt för jättemycket sexuella övergrepp av sin pappa när hon var liten, och senare blivit misshandlad av pojkvännen. Och så har hon diagnosen borderline. Där hade psykiatrin kunnat hjälpa. Istället sitter hon på tio år.

– Jag försöker inte säga att någon av de här inte är skyldiga, jag försöker bara ge en annan bild.
Lo Kauppi framhåller sig själv som ett exempel på att med rätt psykiatrisk vård går det att skapa ett nytt liv.

– Jag tror på utbildning och beprövad forskning och kunskap. Det känns så bortkastat att vi bara låser in människor.
Vreden har länge varit en drivkraft för Lo Kauppi. Med åren har hon lärt sig hantera ilskan till något konstruktivt. För det som i tonåren ledde till destruktivitet har egentligen mest handlat om att bli förstådd.

– Att bli arg kan vara väldigt bra ibland. Det är bra mot rädsla. Att vara arg gör att man lättare kan kliva fram och säga vad man tycker.
Och det finns en hel del som gör Lo Kauppi förbannad. Som sexism.

– Jag skulle önska att man inte behövde bry sig, men sexismen finns där hela tiden. Det finns ingen anledning att man ska tjäna mindre, hela tiden tänka på vad man väger eller att inte få ägna sig åt den sexualitet man vill bara för att man råkar vara född till kvinna. Sexism, rasism och klass hör ihop.
Skådespelare, regissör, författare, musiker, radiopratare, debattör, Lo Kauppi har hela tiden växlat mellan uttrycksformerna.

– Ja, fast jag tycker att jag bara tjatar om samma saker. Det handlar alltid om att jag vill ha mer rättvisa. Jag hatar att låtsas vara politiskt korrekt. Och jag tycker det är otroligt tramsigt att gå med på att bli förtryckt. Och det finns inget tufft i att skita i andra.
Men kan du någon gång känna dig less på dig själv, ungefär som här kommer Lo Kauppi och...

– …ältar samma grej igen. Jo, det är klart. Det kanske ser olika ut, jag gör en ska-låt med Vagina Grande, skriver en artikel i ABF:s tidning Fönstret eller gör radio. Men det är samma saker jag uttrycker och jag kommer nog att fortsätta tjata om samma grejor om och om igen.
Hon tycker om allvar. Inte minst i en tid då det mesta handlar om yta och vara hånfull eller ironisk mot sina medmänniskor.

– Jag var med i ett otroligt löjligt program med Dominika Peczynski på TV4. Nån champagelunch som jag råkat tacka ja till. Och då kände jag plötsligt att jag var i helt fel sammanhang.

– Jag är inte intresserad att vara ironisk eller att spela tuff. Det finns så många människor som mår skitdåligt och det finns alldeles för mycket orättvisor. Jag klarar inte av att bara blaja på, det känns som ett hån när världen ser ut som den gör.

– Folk får tycka att jag är löjlig för att jag bryr mig om att gatubarn i Brasilien blir skjutna eller att hemlösa säljer sina kroppar på gatorna i Stockholm. Jag tycker inte det är kul. Jag tänker inte sitta och låtsas att det är löjligt att reagera. Det står jag för.

Lo Kauppi

Ålder: 38 år.

Familj: Sambo med skådespelaren och regissören Figge Norling, två bonusbarn och ett gemensamt barn på väg.

Bor: Stockholm
Livet just nu

”Jag har ingenting att klaga på. Känner mig otroligt privilegierad. Fri från missbruk, fri från ätstörningar, har ett yrke jag trivs med.”
Om att skriva fler böcker

”Jag kanske aldrig skriver några fler böcker. Att prata om mig själv idag är helt ointressant. Jag tackar nej till allt sånt. Som när Damernas Värld ville göra mig till årets kvinna.”
Karriär i urval

Har spelat Ofelia i Riksteaterns uppsättning av ”Hamlet”, ”Herr Arnes penningar” på Dramaten och ”Jösses flickor” på Stockholms stadsteater. Har jobbat med Klittradio i Flipper i P3 och haft en roll i Klaus Härös film ”Den nya människan”. Ska ut på turné i höst tillsammans med Anna Vnuk. Lo Kauppis del blir ”Undercover”, ”en politisk stå upp-föreställning om global sexism”. 2010 har ”Bergsprängardöttrarna” premiär på Riksteatern.
Kuriosa

Medlem i radikalfeministiska ska-bandet Vagina Grande, har medverkat i antologin ”Tala om klass” och blev utsedd till Årets folkbildare av ABF:s tidning Fönstret 2004.
Gå till toppen