Latinlektor Jan Risberg var en otidsenlig lärare. Han vann inte min och mina skolkamraters respekt genom att vara tillmötesgående och schysst, utan genom absoluta kunskapskrav och genom sitt stora kunnande. Än tydligare insåg jag och några av mina kamrater detta en tio år efter att vi gått ut gymnasiet. Med livserfarenheten och perspektiven kunde vi rättvist utvärdera vår gymnasietid – och inte som ofta sker idag, direkt efter genomgången kurs. Jag kom fram till att den som betytt mest för mig och lämnat mest bestående intryck var Jan Risberg. Han hade överöst oss med det humanistiska arvet från antiken fram till våra dagar och intet mänskligt, som det heter, var honom främmande. För detta är jag honom evigt tacksam.