Google Chrome
Firefox
Det är en enkel och vacker ceremoni. Lärkornas drill fyller vårluften och i hagen börjar det grönska.
Kristina Steinick Gustafsson bär den tunga pappurnan med askan. Kvarlevorna efter hennes älskade häst ska spridas på en väl utvald plats.
— Det var här hon hade sin bästa tid, säger hon och öppnar urnan.
— Det ser ut som sand, mamma.
Dottern Sandra fyller en skopa och strör försiktigt ut askan. Den lägger sig som ett vitt skikt kalk över det gröna.
En knapp vecka har gått sedan de tog bort Nelly, ett sexårigt sto som Kristina hade hoppats och trott på så mycket.
— Jag hade henne i två och ett halvt år. Men det blev inte mycket som jag kunde rida henne, säger hon.
Skadorna avlöste varandra, och för någon månad sedan blev hästen utdömd av veterinären. Skadan i hennes ena bakben var så komplicerad att den inte gick att operera. Nelly hade ont och skulle aldrig kunna ridas mera.
Plötsligt fanns det inga alternativ till avlivning.
— Jag har haft hästar förut, men de har varit gamla när de togs till slakt. Med Nelly kändes det fullständigt otänkbart.
Kremering dök upp som ett välkommet alternativ.
Kristina Steinick Gustafsson bestämde sig för att ta med sig Nelly till Hästkrematoriet Ellenberga gård och låta henne sluta där. Roger Sandberg tar emot på den krattade gårdsplanen och hälsar.
— Står hon bra därinne så att vi kan sätta oss och prata en stund? frågan han och pekar mot hästtransporten.
Han är mån om att gjuta lugn över skärrade hästägare, ger dem tid att landa i sitt beslut.
— Hästen litar på att du tar rätt beslut. Och när sorgen inte längre känns så tung finns bara de ljusa minnena kvar, säger han.
Och det är dessa minnen som ofta ventileras i denna stund. Kristina berättar om sin vackra häst, om alla duster de har haft ihop och om alla underbara ögonblick.
Roger Sandberg lyssnar och stöttar. Han repeterar sedan hur allting ska gå till, så att hon känner sig säker.
Kristina nickar, reser sig upp, men när hon öppnar dörren mot gården brister tårarna fram. Med ens blir allting så definitivt.
Nelly anar ingenting när hon tas ut från hästtransporten. Hon tittar sig piggt omkring medan Kristina tar av henne täcket och benskydden.
Roger gör sig ingen brådska, utan frågar stillsamt:
— Hur mycket vill du vara med om själv, Kristina?
Hon skakar på huvudet. För jobbigt att svara.
— Normalt brukar vi ha verksamheten bakom huset. Men det är ganska onödigt att belasta sig själv med att vara med om den biten, råder han.
Kristina nickar. Hon vill hellre ta farväl när allt är över.
— Du tar ändå ditt ansvar, tröstar Roger. Många väntar alldeles för länge. Det är inte rätt mot hästen.
Han gör i ordning en spruta med lugnande medel till Nelly. Medan medicinen verkar samtalar han avspänt med Kristina. Långsamt slappnar Nelly av, sänker sitt huvud och ser sömning ut. Tiden är kommen.
— Hej då gumman, viskar Kristina och smeker henne över nosen en sista gång.
Kristina ser sin häst ledas bort. Det blir helt tyst och minuterna går plågsamt sakta. När Roger dyker upp igen känns det nästan som en lättnad.
— Det gick jättebra, säger han. Ska du titta på henne nu?
Kristina är beredd, men grips ändå av sinnesrörelse när hon ser sin stora vackra häst ligga orörlig på betongplattan. Hon sätter sig på huk vid hästens huvud och släpper loss all spänning och sorg.
Det här är en stund som inte kan mätas i tid.
— Att ta hand om djur innebär också att ta hand om människor, säger Roger Sandberg.
Kristina Steinick Gustafsson ångrar inte sitt beslut.
— Det kändes bra att göra på det här sättet. Det kändes rätt mot Nelly.
Fakta om hästkremering
Avlivning sker med bultpistol mot hästens huvud, varefter kroppen töms på blod.
Kroppen förvaras i kylrum i väntan på kremering.
Hästens identitet säkerställs genom märkning med ett ID-nummer som följer den under hela processen.
Kremeringen tar 4–6 timmar beroende på hästens storlek. Ugnen håller 850 grader.
Askan utgör 3,2 procent av levandevikten, oftast 25-30 kilo.
Inget myndighetstillstånd krävs för att sprida askan.
Kostnad för avlivning och separatkremering: drygt 7 000 kronor.
Det största djur som har kremerats på Ellenberga gård är en elefant som vägde 2,7 ton. Det tog 24 timmar.