Galleristen Britt Arnstedt följer noga eleverna på Konsthögskolan i regionhuvudstaden.

— Jag ser alla elevutställningar och i fjor var det helt självklart vilka av de tolv avgångseleverna som jag ville ställa ut här i år. Eftersom jag är särskilt förtjust i måleri föll valet först på Magali Conico. Hon är jätteduktig och fotorealistiska, avmålade rum var dessutom jättestort när jag var i New York nyligen.

Magali Cuncico har just nu en egen separatutställning på nya Galleri Lilith Waltenberg i Malmö.

— Det har varit lite stressigt att hinna med det här också. Ett par målningar är inte riktigt färdiga än, säger hon på pressvisningen härom dagen.

Fast naturligtvis är hon glad för uppmärksamheten. Klar är i alla fall nya målningen "Upplösning". Här har hon utgått från en avfotograferad scen ur Ingmar Bergmans "Fanny och Alexander".

— Men jag har tagit bort figurerna i den traditionellt borgerliga miljön. Min tanke är att målningen ska vara en kommentar till den nya borgerliga regeringen. Den prioriterar knappast kulturarbetare, alla svaga blir svagare, säger hon.

Samtliga fem utställare skapar rum där avtrycken av människor bara anas. EvaMarie Lindahl från Viken har redan gjort sig ett namn som tecknare. Hon var med på Liljevalchs vårsalong 2004 och har fått stipendium från Maria Bonnier Dahlins Stiftelse förra året. Senast sågs hennes verk på Pumphuset i Borstahusen före jul. Nu har hon ritat en helt ny serie.

— Jag fortsätter återteckna efter konsthistoriska förlagor. Denna gång har jag ritat draperingar. Jag fascineras av dem i gamla målningar. De har hela dramat av sorg, triumf, trots, bön även om man tar bort personerna eller scenerierna.

Hennes tidigare teckningar var ofta jättestora. Denna gång är de betydligt mindre.

— Det är befriande. Eftersom jag aldrig använder suddgummi kan jag slänga en teckning om den inte blir bra. Håller man på i flera månader måste man noga bestämma hur allt ska bli ända från början och får aldrig tappa koncentrationen.

Att hon inte vill använda suddgummi är en regel hon själv satt upp.

— Som min egen arbetsgivare måste jag lägga upp regler för att inte sväva ut. Men reglerna måste tillföra något, annars är de meningslösa. Att redovisa misstagen är ett sånt värde, tycker jag.

Det är tionde året som Britt Arnstedt har utställning med fjorårets konsthögskoleexaminerade.

— Jag tycker om det som har poesi i sig, säger Britt Arnstedt.

Det har videon "Miradouro"som Karolina Erlingsson från Simlångsdalen i Halland gjort. Den visar en speglig i vatten av en kvinna.

— Det ser ut som en stor sjö men det var en liten pöl som inte ens finns längre, säger hon.

Kvinnan kastar sten i vattnet och bilden löses upp.

— Det är tänkt som en målning som någon förstör men som sedan återkommer.

Jens Henricsson är uppväxt i Kulla Gunnarstorp. Han arbetar mycket med film efter att ha studerat både dokumentär- och spelfilm på Ölands och Fridhems folkhögskolor före Konsthögskolan.

— Jag har i två animationer försökt återskapa minnen från min barndoms skog. När jag återvände hittade jag inte den lilla göl, där vi lekte och utforskade så mycket. Därför har jag lagt in ett böljande vatten i en stillbild.

Jakob Simonson inspireras av minimalismen, men hans tomma rum är ofta uttryck för hans egna känslotillstånd. Hans till synes monokroma målningar är målade i flera lager av transparent färg som slipats mellan lagren.

— Jag är intresserad av hur man ser på en bild. Vanligtvis matas vi med enkla bilder. Vi behöver inte stanna upp och bli medvetna om vår blick. Jag att man ska tänka till och förhoppningsvis få tankar åt något håll även om målningen ser ut att vara en enda färg. Åt vilket håll styr jag lite med mina titlar. Den ljusgröna kallar jag till exempel "Utan titel (Feber)". Den i falurött är så ny att den inte fått något namn. Men den kommer att heta något som för tankarna till lantliga lador.