Kultur

I dialog med platsen

"Med näsan mot iskanten” kallar Catrin Andersson det konstverk hon under hösten ska uppföra vid Höga kusten i Ångermanland. Konstnären, som är född (1974) och uppvuxen i Helsingborg, har fått uppdraget av projektet Konst i Världsarvet. Verket blir fem gånger tio meter och består av långsmala rektangulära genomsiktliga glasskivor i rött, orange, gult, grönt och blått på en metallkonstruktion.
I sin presentation av verket anknyter konstnären till den inlandsis som för länge sen täckte det nyblivna världsarvet Höga kusten. De transparenta glasskivorna ska påminna betraktaren om de regnbågseffekter som bildas då ljus bryts genom is som i en prisma och erinra om livet här under stenåldern då människorna bokstavligt talat hade näsan mot isen.
Borta är tiden då redan färdiga skulpturer inköptes och placerades på torg för att ”utsmycka” och ”liva upp”. Offentliga konstverk skapas numer, som Catrin Andersson gjort, i dialog med platsen för att bli meningsfulla för människorna som bor där. Ändå har en läsare i Örnsköldsviks Allehanda redan missnöjt kallat verket ”pridefestivalstaketet”. Den konstpedagogiska utmaningen verkar, som vanligt när det gäller offentlig konst, bli omfattande.
Gå till toppen