Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Konst

Kryptiskt urval

Linda Fagerström känner igen de flesta konstverken i utställningen "Helsingborg ♥ Malmö" och saknar överraskningar och det osedda.

Malmö Konstmuseum har en fenomenal konstsamling som lever i det fördolda, eller åtminstone i magasin. Som bekant saknas lokal för att permanent visa samlingen, som består av mer än 30 000 verk av huvudsakligen nordiska konstnärer. Under sommaren upplåter dock Dunkers Kulturhus temporärt sin konsthall för att visa ett litet urval ur Malmösamlingen. Utställningsproducent AnnCatrin Gummesson har valt efter riktlinjen fysiskt stora konstverk men också haft som mål att låta samtliga nordiska länder representeras i utställningen Helsingborg ♥ Malmö.
Nio kvinnor och elva män, konstnärerna Anu Tuominen, Ann Lislegaard, Magdalena Svensson, Marianna Uutinen, Elis Eriksson, Carl Michael von Hausswolff, Lars Nilsson, Mikael Ericsson, Dan Wolgers, Henrik Olesen, Anne Traegde, Leif Holmstrand, Bjarne Melgaard, Jonas Liveröd, Ulf Rollof, Kirsten Ortwed, Finnbogi Pètursson, Lotta Hannerz, Truls Melin, Maria Friberg och Eva Larsson visar varsitt verk. Tematiken spänner från politiskt till komiskt och poetiskt. Samhälleliga och sociala frågor berörs av Jonas Liveröd, vars kristallkrona i trä "Crystal Wood"(2004) kan ses som ett monumentalt misslyckande i att försöka efterhärma borgerlighetens lyx. Hans egenhändigt tillverkade epa-kristallkrona med mer än 8 000 prismor skapades dessutom helt ödmjukt av rester från andra konstnärers verk; konsthistoriska left-overs.
Också hos Maria Friberg finns intresset för maktdimensioner. I fotografiet "Blown Out"(1999) befinner sig en man i naturens grepp. Han – en vit, muskulös man – är här utan kläder och kontroll, maktlös och ensam i en ocean av vitt skummande vatten. I vanliga fall kanske mäktig och inflytelserik, men nu driven ut på djupt vatten i något dumt machoäventyr. Symboliskt kan han betraktas som drunknad i en destruktiv maskulinitet: översköljd av sädesvätska.
Ulf Rollof använder i "Chairs" (1999) komik för att gestalta något i grunden allvarligt. Två Sven Markelius-designade stolar far ryckvis fram mot varann längs en tolv meter lång skena i vad som verkar vara omväxlande blyga och förtvivlade försök att mötas. Men, aldrig. Såklart.
Ett slags poetiskt tilltal använder Magdalena Svensson, som i målningen "20 oktober 2006" oändligt många gånger låtit penseln röra sig i cirklar över dukens yta tills en perfekt rundel framträtt, ett ljus omgivet av ett tilltagande mörker i violett. Effekten är nästan hypnotisk eller åtminstone meditativ.
Dan Wolgers "Här slutar allmän väg" (1995) känns nästan utsliten. Det är ju i och för sig inte konstnärens fel att verket 2001 placerades på omslaget till den mycket spridda "Sveriges konst under 1900-talet: 1970-2000", däremot är det Dunkers ansvar att till en sådan här utställning välja bort verk som känns just utslitna.
Leif Holmstrands krypande, skrämmande och magnetiska "När jag var en liten flicka" (2004) är kanske egentligen allra bäst, i så fall i hård konkurrens med Marianna Uutinens perfekt slemmigt motbjudande och tilldragande objekt "Green I-II" (1991). Kirstens Ortweds "Balkong" säger mig dock, åtminstone i det här sammanhanget, ingenting. Likadant med Anne Traegdes och Anu Tuominens verk.
Bjarne Melgaards neurotiskt sammanställda landskap "Very Ape I-II"(2000) stannar vid egocentriskt navelskåderi – däremot är Lars Nilssons på ytan liknande verk "Självporträtt/Målning" (1993) spännande eftersom det utöver fokus på det personliga också har en kvasivetenskaplig ambition med klimatpolitiskt kritisk udd. I ett enkelt möblerat rum finns längs väggarna 100 transparenta lådor i vilka konstnären omsorgsfullt samlat varje dags hushållsavfall (minus det organiska): kexpaket, ölburkar, pizzakartonger, gamla DN Kultur-delar ja, resterna av allt en konstnär behöver helt enkelt. Innehållet i 37 lådor härrör från ett liv i Sverige, 63 från en amerikansk vistelse. Innehåller de amerikanska lådorna verkligen mer skräp, eller är det bara inbillning?
Det är trist att många av verken på utställningen relativt nyligen visats i regionen; Leif Holmstrands har nyss utställts på Växjö konsthall, Henrik Olesens verk påminner starkt om hans "Variations" som visades tidigare i år på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn. Carl Michael von Hausswolffs verk var med på "Tourist Class" på Malmö Konstmuseum 2005, Maria Fribergs visades på samma museum 2002. Med en så omfattande samling som Malmös att botanisera i hade man ju lätt kunnat ha urvalskriteriet verk som aldrig tidigare visats här hemma istället för det i mina ögon märkliga fysisk storlek.
Denna ambition till trots känns konsthallen dessutom faktiskt ödslig. Minst dubbelt så många verk hade rymts. Varför tar man inte chansen när det ändå finns typ ytterligare 29 979 konstverk att välja på där i Malmö?

Helsingborg ♥ Malmö

Dunkers kulturhus, Helsingborg
Utställningen pågår till och med 27 september 2009
Gå till toppen