Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Roger Wilson: ”Pushing Daisies” är sommarens piggaste seriestart

Sommarens kanske piggaste seriestart står TV3 för. I går drog kanalen igång den skruvade dramaserien ”Pushing Daisies” igång. En serie som nästan anstränger sig FÖR hårt för att vara oförutsägbar.
Bild: Mats Roslund HD/NST Mats Roslund
Grundidén är ganska komplicerad. Huvudpersonen Ned kan återuppväcka döda genom att röra vid dem. Men om han ger någon tillbaka livet längre än en minut, så dör istället någon annan i närheten. Och rör Ned vid en av sina återupplivade människor på nytt så dör de igen – för alltid.
För att undvika att döden ska slå till slumpartat omkring honom försöker Ned hålla sin förmåga hemlig. Men när han inte kan motstå att återuppliva sin barndomskärlek tar en av tv-historiens mest kyska kärlekshistorier sin början. En puss från Ned räcker för att ta kål på kvinnan han älskar igen.
Seriens skapare, Bryan Fuller, verkar ha en liten fixering kring det här med döden och det övernaturliga. Andra serier han varit inblandad i är ”Dead like me” (om en tonårstjej som dör och måste börja extraknäcka som lieman), ”Wonderfalls” (om en tjej som får mystiska uppdrag av talande plastdjur) och nu senast superkraftsserien ”Heroes”.
”Pushing Daisies” ser inte ut som någon annan serie du sett tidigare. Här fläskar man på med starka färger, bisarra bifigurer och en sagoliknande berättarröst. Nästan som om man ville göra en tv-upplaga av någon av filmregissörens Tim Burtons historier. Lite som om ”Pee-Wee Herman” korsats med ”Edward Scissorhands”. Men i längden vinner ”Pushing Daisies” faktiskt främst genom sin oskuldsfulla charm.



Resten av kvällen fastnade jag på ”Animal Planet” där jag bland annat fick lära mig att dräktiga pandor gärna gör sit-ups när de är rastlösa. I alla fall gjorde pandahonan Mao Mao det hela tiden. Och hennes förlossning med sätesbjudning fick mig att sitta och hoppa i soffan av nervositet. Djurdokumentärer, alltså. Slår vilka specialeffekter som helst.
Älskar maratonsjok på tv. På söndagarna kan man välja mellan fem avsnitt av ”In Treatment” eller fyra avsnitt av dokusåpan ”Mommas Boys”.
Det var illa nog med en, nu finns det två. Fajten mellan allsångsprogrammen kommer dessutom att vara kvällstidningarnas följetong hela sommaren.
I kväll tittar jag på första delen av dokumentärserien ”Rymdkapplöpningen”. Hellre rymden än Lotta och allsången, liksom.
Gå till toppen