Kultur

Den perfekta evolutionen

Edvard Koinbergs blomsterfotografier är en hyllning till Linné som ställer natur och kultur respektfullt sida vid sida. Jenny Maria Nilsson tar del av en skönhetsupplevelse.

Det finns en obehaglig amerikansk filosof som heter John Zerzan. Han förespråkar grön anarki, som mycket förenklat innebär att civilisation i sig är dålig och att vi människor inte kan vara lyckliga om vi inte får leva i samklang med naturen på det vis vi en gång gjort. Zerzan går långt, han sammanliknar vetenskapsmän och ingenjörer med nazister som Adolf Eichmann och har försvarat förstörelse av egendom.
Kruxet är att han delvis har rätt. Fråga bara de utbrända som får arbeta i Hälsans trädgård i Alnarp. Natur är helande och vårt ”civiliserade” sätt att leva, vår attityd till naturen, tycks göra oss sjuka. Som Linné skriver år 1748 i skriften ”Om undran inför naturen”: ”Naturens beskyddande ger en försmak av den himmelska sällheten, en beständig själens glädje och en början till dess fullständiga vederkvickelse. Då själen därav göres delaktig blir han liksom väckt ur en tung dvala och vandrar omkring i ljuset, glömmande sig själv och tillbringande sitt liv i ett, så att säga himmelskt land eller i en jordisk himmel”.
Edvard Koinbergs bok Herbarium AmorisPassion i växtriket är full av stämningsfulla Linnécitat och har samma konstruktion som blomsterkungens ”Calendarium Florae” från år 1759 – båda är almanackor inriktade på växters liv och fortplantning. Vi snackar praktverk där fotograf Koinberg ärar Linnés gärning och systematiska sinne med hundratalet fotografier.
Koinbergs intima makroobjektiv avslöjar blommors sofistikerade uppbyggnad. ”Som den store skaparen så härligen inrättat”, skriver Linné. ”Deus creavit, Linnaeus disposuit – Gud skapade, Linné ordnade” var ett talesätt redan under blomsterkungens levnad, skriver Tore Fränsgmyr, professor i vetenskapshistoria och författare till en av bokens två essäer. Jodå, det gudsbevis som troende ännu hävdar – intelligent design – ligger plötsligt nära till hands även för en skeptiker; inte kan något så snyggt och explicit vara en slump? Men jo, det tror jag, evolutionen är just så perfektionistisk.
I ”Herbarium Amoris” är skönhetsupplevelsen prioriterad, och det är det enda rätta. Bilderna har framgångsrikt ställts ut över världen. Verket ska inte ses som en flora, i betydelsen uppslagsverk att ha med i ryggsäcken. Utgåvan är fin men inte luxuös och jag gissar att förlaget velat hålla priset rimligt.
Utan tvekan är det fotografens bästa arbete hittills. Trots att det är studiobilder mot svart bakgrund är blommorna alldeles levande, arbetet har säkert varit omständligt. Gudskelov har det hela utsatts för mycket lite photoshop, det är ju riktigheten man vill åt. Favoriter är nog decemberbilderna. En torkad stjärnflocka – texturerna och färgen är så fint ödmjuka i sin gråbeiga ton. Kanhända är Linnés och Koinbergs arbete ett argument mot Zerzan – natur och kultur kan vistas respektfullt sida vid sida.

Herbarium amoris – Passion i växtriket

Edvard Koinberg
Essäer av Henning Mankell och Tore Frängsmyr
Bokförlaget Max Ström
Gå till toppen