Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Roger Wilson: Nöjesmassakern – en obehaglig repris

Rulle berättar att han kan göra brännvin av kottar och Gösta Engström går runt med en skylt som det står Björns Fisk på, när han ska presentera Björn Skifs.
När jag såg “Nöjesmassakern” i “Minnenas Television” igår stod det klart att 80-talet var en mörk tid för svensk tv-underhållning. Det här, som var det stora helgprogrammet på den tiden, bestod till största delen av sketcher som nätt och jämnt höll roliga timmen-nivå.
Jo, jag minns att vi körde Rulle-skämten på skolgården, och att jag tyckte att det var roligt när Sven Melander skriker “pengar och pengar, är det allt du tänker på” till ett litet barn. Faktiskt minns jag det som att man på den tiden till och med uppfattade Sven Melander och grabbarnas attityd till tv-mediet som befriande anarkistisk. Idag ser jag bara trist, grabbig humor med Björn Skifs gubbsjukelåt “Vild och vacker” som grädden på moset. Och då är jag ändå äldre idag än vad Melander var när han gjorde programmet.
Vi ska vara tacksamma för satellit-tv, reklamkanaler, internet och fildelning som tagit Sverige ur den populärkulturella avgrund som “Nöjesmassakern” är en representant för. På SVT-monopolets tid var vi verkligen utsvultna på nöje – annars hade aldrig det här programmet kunnat toppa tittningen.
Och när vi ändå pratar om antika tv-program. Det är obehagligt lätt för mig att fastna i TV 400:s reprisering av gamla "Big Brother"-avsnitt. Just nu visar man Linda Rosing-säsongen, och jag skojar tyvärr inte när jag skriver att det känns som att träffa gamla vänner från förr. Jag var verkligen hooked på serien då, men idag har jag egentligen glömt bort de flesta som tävlar. Jag minns bara om jag gillade dem eller inte. Successivt medan jag tittar inser jag nu varför jag hatade eller tyckte om vissa personer när det begav sig. En bakvänd tv-upplevelse som man kan ta del av varenda vardagskväll.
Jag gillar verkligen tyska “Kriminaljouren”. Tysk, grått och bistert passar mig mycket bättre än de där uttjatade brittiska serierna.
Serien “Öringfiske jorden runt” är verkligen det mest vulgära slöseri med licensmedel som jag någonsin sett i SVT.
I kväll tittar jag på monologen “Signalfel” som visas på SVT1 21.00. Teater på tv är inte lätt att få till, men jag ger det ett försök i alla fall.
Gå till toppen