Kultur

Na-nej tack!

"De mystiska förklaringarna anses djupa; sanningen är att de inte ens är ytliga", skriver Nietzsche och det sammanfattar bra min dom över det som kallas Nanoks skönlitterära debut. Vid Gud har jag ingenting emot experimentell prosa, men Grammatica Obscura är usel till graden av förolämpning.
Jag älskar det dunkla, det obskyra, det inte helt uttalade inom konsten, oavsett om det är av surrealistiskt slag som hos Samuel Beckett, gåtfullt som hos William Blake eller gotiskt som hos Edgar Allen Poe. På baksidan av Nanoks förra bok, debuten "Astruktion" står: "Nanok är det gotiska flickintellektet." Mer sant är att Nanok utnyttjar mystiken som gimmick för att dölja obegåvning, och det är bedrövligt.
Nanok heter Birnbaum i efternamn, i alla fall på Facebook – hon är ett alter ego av något slag. På nätet syns hon på iscensatta och skrikiga porträtt iklädd sexiga utstyrslar och platinablond peruk – valda roller med smak av allt från Elvira Madigan till intellektuell punkare. Ska Nanok ses som en performance-tillställning? Ska hon betraktas som ett demaskerande skämt av typen då en dansk konstnär skickade in sin tvåårings klotter till en prestigefylld konstsalong och antogs? Fallet är ändå platt, för också för sådant krävs talang.
"Hur ska vi benämna den fasa som rör sig under postmodernismens blänkande yta?" inleds baksidestexten, som liksom boken får mig att fundera över när ords betydelse avskaffades och om det var på förlaget Modernista som beslutet togs. Strofer som "Vi måste lära oss tänka med kandelabern" benämner kanske postmodernismens blänkande yta, jag vet inte vad något av det betyder. Nanok måste lära sig tänka med hjärnan innan hon kan tänka med kandelabern.
Författaren är filosof, hävdas det. Knappast, om inte filosofi förvandlats till innehållslöshet och att hantera språk på ett godtyckligt, talanglöst och ocharmigt vis. Sista och första kapitlet rubriceras "Consilium", kapitlen däremellan "Tabula". "Ett nytt schakt i Baudelaires och Mallarmés labyrint", beskriver förlaget. Visst, och när Peter Harrysson rullar ner för en kulle så är det klassisk balett.
Men helheten som omfattar stroferna, ger inte den betydelse? Eller finns det inte något, kanske en ton som är stämningsfull, frågar ni. Tyvärr inte, säger jag.
Nåja, svamlandet utgör månne sin egen konst för några. Kan det finnas en person bakom signaturen Nanok som kan skriva? Vem vet. Förmodligen inte. På hennes Facebook står att hon fyllde år den 25 juli och jag hoppas hon önskade sig självkritik och en trefaldig, helig respekt att tillämpa på sig själv, på litteraturen och på eventuella läsare.

Grammatica Obscura

Nanok
Modernista
Gå till toppen