Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Isabellahs långa resa från Kenya

En av Sveriges bästa kvinnliga långdistanslöpare heter Isabellah Andersson. Hon kommer från Kenya. Men bor numera i lilla Vilshult i Blekinge.

Eftermiddagen då vi träffar Isabellah Andersson är hon tvungen att ställa in träningspasset. Det beror på att Beyoncé har sovit dåligt. Beyoncé är sju månader och är Isabellah och Lars Anderssons dotter. Hon sitter på ett bord och tittar sig nyfiket omkring. Hon ser inte ett dugg trött ut. Mamma Isabellah ser däremot ut som om hon längtar efter en säng.
Hon och maken Lars Andersson, som är hennes tränare och även arbetar på orienteringsgymnasiet i Olofström, har kommit körande från hemmet i Vilshult till träningsanläggningen Dannfältsvallen.
Vilshult ligger strax utanför Olofström och är en by med lite drygt 300 invånare.
Själv föddes Isabellah i en liten by som heter Manga som ligger 50 mil väster om storstaden Nairobi.
— Det var ett helt annat liv. Vi hade ingen el och fick gå en kilometer för att hämta vatten. Det var väldigt fattigt. Åtminstone om man jämför med Sverige, säger hon.
Issabellah växte upp med mamma och tre halvsyskon, men kom under större delen av tiden att bo och uppfostras hos sin mormor. Föräldrarna flyttade tidigt till storstaden Nairobi för att få arbete. Dit flyttade Isabellah, som då hette Amoro i efternamn, också när hon var i 18-årsåldern. Hon försökte hitta jobb, men det var inte det lättaste. Många kenyaner gör samma resa från småbyarna till storstaden och konkurrensen om jobben är hård. Istället fann hon löpningen. Eller rättare sagt orienteringen.
Det var den sporten som så småningom skulle föra henne till ett av världens största orienteringsländer. Sverige.
Det började så smått redan 2002 då två svenska orienterare kom till Kenya för att studera. De besökte Isabellahs klubb. Samtal uppstod. Fler kontakter följde och de föreslog att Isabellah skulle komma till Sverige för att vara med på O-ringen, en av världens största orienteringstävlingar. Det var 2004.
— Jag hade ju sett på tv hur det såg ut i Europa. Men det var verkligen ett annorlunda liv. Maten, att åka med bil, ja, allting. Och allt var så organiserat, säger Isabellah och tillägger:
— Det tyckte jag var bra. Så är det inte i Kenya.
När hon anmälde sig till O-ringen gjorde hon det som elitlöpare. Hon tillhörde ju elitklassen hemma i Kenya. Men Isabellah fick snabbt klart för sig att det skiljde rätt mycket mellan elitklass i Kenya och elitklass i Sverige. Istället fick hon anmäla sig i den öppna klassen. Hon vann tävlingen.
Men vid prisutdelningen ville hon mest sjunka genom marken. De som fick priser i öppna klassen var några barn. Och Isabellah.
— Jag skämdes och smet iväg, säger hon och skrattar åt minnet.
Men hon var glad över Sverigebesöket och upptäckte att hon trivdes ganska bra i det där välorganiserade landet långt upp i norr. Hon såg till så att hon blev inbjuden till O-ringen även året därpå.
Och det var så hon och Lars Andersson träffades.
Lars hade blivit tillfrågad om han kunde låta en orienterare från Kenya bo hos honom under en tid. Han sa ja. De möttes i Falköping. Och insåg ganska snabbt att de hade mer gemensamt än bara orienteringen.
Isabellah ler:
— Det klickade i Falköping, ha, ha, ha...
Mötet med Lars innebar också en annan sak. Isabellah började träna seriöst. Och fick bra utrustning. I Kenya hade hon sprungit med gamla och dåliga skor. Isabellah avfärdar också några myter som många svenskar säkert bär med sig.
— Det är inte sant att alla springer i Kenya. Eller att man springer fram och tillbaka från skolan. Men de som lyckats som löpare är idoler för väldigt många och folk ser att de har fått ett bra liv och då vill de försöka lyckas själva. Det gör att kenyanska löpare blir tuffare mentalt.
— Men det är väldigt få som lyckas, säger Isabellah.
Hennes egen drivkraft är enkel. Hon älskar löpningen. Och hon insåg att det skulle gå bättre utan karta och kompass, därför övergav hon orienteringen.
I januari 2006 flyttade hon till Sverige och under året kom de första resultaten, halvmaran Göteborgsvarvet avverkades på 1.22.47 och ett maratonlopp i Växjö resulterade i 2.51.10. Ingen jättebra tid, men tillräckligt bra för att Isabellah och Lars kände att de var på rätt väg. Hon vann även några mindre lopp, däribland damklassen i Springtime i Helsingborg. Paret gifte sig på hösten samma år.
Året därpå vann Isabellah nitton lopp och seglade upp som ett av de mest intressanta löparnamnen i landet. Utvecklingen har fortsatt i rätt riktning. Hon har vunnit mängder av lopp och i början av augusti vann hon SM-guld i Malmö 10 000 meter på personbästat 33.32.72. Nästan två minuter före tvåan i loppet. Dessutom vann hon 5 000 m på mästerskapsrekordet och personbästat 15.45.08
Målet är redan uppsatt. Det ligger tre år framåt i tiden. Maratonloppet i OS i London 2012.
Men även om löpningen gått bra de senaste åren har det hänt andra viktiga saker i Isabellahs liv. I januari föddes Beyoncé (ja, hon är döpt efter sångerskan Beyoncé Knowles) och i maj månad blev hon själv svensk medborgare.
— Hon är mitt allt, säger Isabellah och tittar på dottern som undersöker en papperslapp genom att stoppa den i munnen.
Att hon blivit svensk har inte inneburit at hon övergett hemlandet. Vinterhalvåret bor och tränar Isabellah i Kenya och där har hon också öppnat sin egen träningscamp i staden Eldoret. Isabellah och Lars har halva huset för sig själva, den andra halvan hyrs ut som vandrarhem till löpare från Sverige som vill prova på att träna med högklassiga kenyaner.
Familjen och löpningen. Just nu är det de sakerna som dominerar Isabellahs liv. Mycket annat hinner hon inte med. Hon går visserligen på Komvux och lär sig svenska och framöver vill hon börja studera på allvar. En av framtidsdrömmarna är att bli polis.
— Men först av allt ska jag lära mig simma, säger Isabellah.
— Det är inget man lär sig i Kenya. Men jag vill verkligen kunna.
Löpningen ser hon som sitt liv en bra bit framöver. Åtminstone ytterligare minst fem år
— Jag är ju inte så gammal ännu, säger hon.
När Isabellah går ut för att fotograferas säger Lars:
— Hon ska kunna slåss om medaljerna i OS. Det beror förstås på hur hon fortsätter att utvecklas och hur själva loppet blir. Men som det ser ut nu, ja, då ska hon kunna vara med i toppen.
Han stannar till och pekar på en bild som sitter uppsatt i vaktmästarrummet i Dannfältshallen.
— Titta, där är ju du, Beyoncé, säger Lars.
Beyoncé gör inga tecken på att hon känt igen sig själv. Hon har somnat på sin pappas arm.

Isabellah Andersson

Ålder: 29 år.
Familj: Maken Lars och dottern Beyoncé.
Bor: Vilshult i Blekinge och Eldoret i Kenya.
Klubb: Hässelby SK.
Bästa maratontid: 2.33.52 (Stockholm Marathon 30/5 2009).
Gå till toppen