Utställningar med tickor som växer i nationalparken, teckningar från skolelevers besök på Söderåsen och ett bildspel som påminner om tanken bakom nationalparkerna. Via receptionen till Naturum Skäralid leds man in i restaurangen som ligger i nationalparkens entrébyggnad. Här finns också Naturum Skäralid med utställningar och för Cecilia Jörlevik som driver restaurangen är samarbetet med nationalparken en viktig del av helheten.

Hon har drivit Skäralids restaurang sedan våren 2008 och arrenderar lokalerna av Söderåsens nationalpark. Företaget driver hon tillsammans med maken Karl-Henrik som sköter de administrativa uppgifterna. Familjen bor i Ljungbyhed och har tre barn. Två heltidsanställda finns också på restaurangen samt ett antal personer som hoppar in vid behov på helger.

Det var här på Skäralids restaurang hon tog sina första steg i restaurangbranschen. Då hette stället Skäralids friluftsgård. Som femtonåring sommarjobbade hon som diskare och det jobbet ledde vidare till andra uppgifter i köket, hon blev kocklärling och arbetade också med bland annat med inköp.

Cecilia Jörlevik har också arbetat på andra restauranger i Skåne sedan starten i yrket i Skäralid. När planerna på att starta eget började mogna var det Skäralids restaurang hon hade i tankarna och lade ett anbud när arrendet blev ledigt.

— Jag har trivts här och tycker det här är den vackraste platsen i Skåne. Men jag har alltid velat ha något eget där man kan påverka allt själv, som till exempel vilka råvaror man ska ha.

Just råvarorna är särskilt viktiga i Cecilia Jörleviks affärsidé. Hon vill i möjligaste mån använda lokalt odlat och ekologiskt odlat och att köttet ska komma från djur som fötts upp i trakten och enligt ekologiska principer.

— Det är ofta mycket import i restaurangbranschen. Jag tycker man ska gynna de lokala lantbrukarna.

Som kock och företagare i restaurangbranschen har hon också en särskilt nyttig utbildning med i bagaget, nämligen den livsmedelstekniska högskoleutbildningen från Lunds tekniska högskola. Cecilia Jörlevik berättar att hon ville vidare och eftersom hon inte gått gymnasiet tidigare, läste hon nu in de ämnen som krävdes för att komma in på utbildningen. Kravet på erfarenhet från arbete med livsmedel uppfyllde hon redan med råge. Efter den tvååriga utbildningen har hon även kompetens som livsmedelsinspektör och skulle alltså rent kunskapsmässigt, om reglerna tillät, kunna inspektera sin egen verksamhet.

— Jag ville utveckla det jag kan bäst och det är mat och veta vad som händer rent kemiskt i grytorna. Den här utbildningen är guld. Nu vet jag precis hur allt fungerar, jag vet till exempel allt om bakterier. De här kunskaperna gör stor skillnad i det praktiska arbetet

Utomhus är det fortfarande grönt, men glesnande turistskaror skvallrar om att hösten är på väg. I förra veckan märktes det att turistskarorna börjar glesna.