Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nyheter

Vargen blev hund i Kina

Har du en papillon eller kanske en bulldog? Vad du än har för hund härstammar den från några snälla och oblyga vargar som sprang omkring i södra Kina för sådär 15 000 år sedan.

Att hunden härstammar från varg har man misstänkt länge, men när och hur det gick till har varit höljt i dunkel. Nu har det ljusnat betydligt, tack vare en svensk djupdykning i hundarnas DNA under ledning av bioteknikprofessorn Peter Savolainen vid KTH i Stockholm.
— För första gången i världshistorien går det att ge en detaljerad bild av både tiden, platsen och hur många vargar som var inblandade, säger han.
Genom genetisk analys har han kommit fram till att alla hundars ursprung finns söder om Yangtzefloden i Kina. Ett par hundra vargar, kanske fler, blev kompis med människorna och det skedde för högst 16 000 år sedan.
Varför de så att säga bytte sida är oklart. Peter Savolainen kan tänka sig att vargarna helt enkelt tämjde sig själva. De letade mat i människornas avskrädeshögar och somliga var mer orädda och mindre aggressiva än andra. De lärde sig hur man umgås med människor och på det viset kom de in i den mänskliga gemenskapen.
— En hypotes är att de tolererades därför att man kunde äta upp dem vid behov. Hund står ju fortfarande på matsedeln i Kina.
I vilket fall som helst tycks det snabbt ha blivit populärt att hålla hund. Från urområdet spred sig hundarna över världen på några tusen år.
Hur vet man detta? Enligt Peter Savolainen kan svaret sökas i de nu levande hundarnas arvsmassa. Forskarna studerade DNA från 1500 individer från skilda delar av världen och kunde då identifiera tio unika DNA-typer som är gemensamma för alla hundar och som bevisar att alla hundar måste ha ett gemensamt ursprung.
Den totala uppsättningen DNA-typer återfinns dock bara bland hundar i Sydostasien och därför måste urhemmet finnas där.
— Efterhand som hundarna spreds över världen tunnades variationen ut så att vissa DNA-typer så småningom kom att saknas, säger Peter Savolainen.
För bestämning av hundens ålder till högst 16000 år har forskarna använt sig av den så kallade molekylära klockan; en metod som bygger på att räkna antalet mutationer. Eftersom man vet hur ofta mutationer sker får man fram åldern med enkel multiplikation.
De äldsta arkeologiska fynden av hund överensstämmer något så när med den biologiska klockan. Man har funnit en käke i Tyskland som är 14 000 år gammal, men det äldsta fyndet i Kina är bara 7500 år. Det tar Peter Savolainen med ro.
— Man har väl inte grävt tillräckligt där, så är det ofta. Det blir en ny uppgift för oss att finna stöd för teorin genom arkeologiska studier. Vi ska också fortsätta att studera hur hunden spred sig över världen, för det vet vi inte mycket om ännu så länge.
Gå till toppen