Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Sverigedemokraterna och lögnen

God morgon, det är chefredaktören på Pravda som talar. För er som inte var med på den tiden så var Pravda partiorgan för kommunistpartiet i forna Sovjetunionen. Diktaturens megafon med andra ord.
Det är Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder, som liknar Helsingborgs Dagblad vid Pravda. Söder sitter i kommunfullmäktige i Helsingborg och har på riksnivå samma funktion som moderaternas Per Schlingman och socialdemokraternas Ibrahim Baylan.
Men innan jag går vidare, låt mig först redogöra för min syn på nyhetsbevakningen av Sverigedemokraterna.
Det är inget att sticka under stol med att vi i medierna varit ambivalenta när det gäller Sverigedemokraterna. Är de ett parti som alla andra eller ska de särbehandlas på något sätt? För mig har det varit ganska enkelt. Det är normal nyhetsbedömning som gäller för bevakningen av partiet. Nyhetsvärdet bedöms bland annat av vilket inflytande de har på politiken. I Landskrona får de av naturliga skäl mer uppmärksamhet än i kommuner där de bara har några procent av rösterna.
Vi ska kritiskt granska Sverigedemokraterna, precis som vi granskar alla andra partier. Några exempel den senaste tiden är Mufskandalen, Arenaprojektetpolitikernas resor, närvaron i fullmäktige och vänsterpartiets uteslutning av en antisemitisk medlem. Men det som skiljer Sverigedemokraterna från andra partier är att de inte tål denna granskning. Reaktionen blir ofta ett självpåtaget martyrskap där de ser sig som offer för någon sorts mediekonspiration av vänsterjournalister. För det vet ju alla att vi är kommunister allihop som jobbar i pressen (OBS! Ironi).
Det som föranledde Björn Söder att kalla oss Pravda var när vi granskade Sverigedemokraternas kampanj mot ett eventuellt islamiskt kulturcenter i Helsingborg. Eftersom Sverigedemokraterna vill göra detta till en valfråga fanns det ett nyhetsvärde i att bevaka det. Vår reporter kom då fram till att planerna var väldigt lösa.  Det finns inte ens några skisser. Än mindre någon tomt. Detta dubbelkollades av reportern.
Denna sanning klarade inte Björn Söder. Därför påstod han i SD-kuriren att vår reporter ”lever i fablernas värld”. Han kallade artikeln lögnaktig och svinaktig och passade samtidigt på att hävda att våra ledarskribenter är hämtade ur socialdemokratiska partiet, vilket naturligtvis är en lögn. Och det vet Björn Söder.
Med den retoriken är det svårt att ta Sverigedemokraterna på allvar. Men på nyhetsplats kommer vi ändå att låta nyhetsvärdet avgöra graden av bevakning.
Till sist, skulle jag ha skrivit den här krönikan om den inte handlat om Sverigedemokraterna? Svaret är ja. När politiker ljuger eller använder en debatteknik som går över gränsen ska de avslöjas, vilket parti de än företräder.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen