Kultur

Ensam i bräcklig tidskrift

Ensamheten står knappast högt i kurs i dagens värld. Snarast ses den som något suspekt i en tillvaro där det sociala umgänget är främsta mått på status ("xx har bara 17 vänner", kan man få en beklagande upplysning om på Facebook).
Och ordet utanförskap har fått en extra ödesdiger klang när regeringen kopplat ihop det med stigmatiserade tillstånd som sjukdom och arbetsbrist. Möjligtvis kan avskildhet ha ett värde som rogivande retreat i hälsobringande korta stunder.
När tidskriften Hjärnstorm i sitt nya temanummer tar ett grepp om ensamheten blir man däremot påmind om att den där åtråvärda gemenskapen ofta är något att se upp med.
För att vara del av ett "vi" ger individen alltför lätt upp det egna omdömet: Sharon Rider tar Kant, Foucault och Sebastian Haffner till hjälp för att understryka vikten att vara vaksam mot kollektivet. Tyskarna var under nazitiden inte i första hand förslavade utan "förkamratligade" menade Haffner, och därmed tappade människan sin känsla för ansvar: "Kamraterna är hennes samvete och det ger henne absolution för allt så länge hon gör vad andra gör".
Staffan Kling följer solitärens väg genom historien, från Michel de Montaignes försvar för det inre rummet som "vår viktigaste tillflyktsort" till Hjalmar Söderbergs obotligt ensamma själ, och konstaterar att eremitliv i dag kräver en konstant kamp.
Johan Modée funderar över vad de senaste årens kamp för att hämta hem mänskliga kvarlevor från museisamlingar säger om kulturella minoriteters behov av en symbolisk gemenskap i den "coca-colaiserade" samtidskulturen.
Det tänkvärda numret ger också smakprov på ensamhetens mörka sidor. En absolut höjdpunkt är breven från Georg Büchner, författaren till dramat "Woyzeck", som 1834 brinnande av feber saknar sin trolovade: "Jag är ensam som i graven; när skall Din hand väcka mig?"

Hjärnstorm

Ensam
Nr 99-100
Gå till toppen