Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Förrädiska isar längs kusten

Vintervädret får dammar, sjöar och hav att frysa till. Men om Rolf Andreasson får bestämma håller sig skridskoåkare borta från kusten och dess hamnar.

En brandgul sol letar sig över åsen och får snön på bryggorna att gnistra. Termometern visar tio minusgrader. Vindstilla. Snöknarr från skorna. Tänk om man skulle plocka fram de gamla skridskorna och ge sig ut.
— Jag skulle inte sätta min fot på den här isen, säger Rolf Andreasson där han blickar ut över hamnen i Båstad.
Han är brandmästare och har skaffat sig kunskap om isförhållanden i sitt yrke. NST bad honom ge några tips för den som ändå känner ett behov av att åka.
I hamnen är vattnet ständigt i rörelse. Högvatten, lågvatten och vindar försvårar isbildningen. Bryggor och båtar gör också isen svag. Dessutom kan saltvatten bli kallare än noll grader utan att frysa. Så även om det har varit kallt ett tag krävs det att det är kallt betydligt längre för att isen ska bära, och tiden i sig är ingen garanti för att isen är bra.
Därför skulle inte Rolf Andreasson för sitt liv använda sina skridskor här. Och då är han ändå inte rädd för att hamna i kallt vatten, vinterbadare som han är. I princip varje morgon sedan fem år tillbaka doppar han sig i närheten av hamnen. Utan bastu.
— Det är direkt från sängen till piren, säger han.
Som vinterbadare håller han också koll på isen. Han berättar att det ena morgonen kan ligga is i hamnen, medan den är borta nästa morgon. Det ändrar sig fort.
— Här händer det väl inte så ofta, men i Stockholm händer det varje år att folk fastnar på isar. Det tar bara en liten stund, det knäpper till och så rör sig isen, säger han.
För den som inte har stenkoll på isbildning rekommenderar han att mäta tjockleken innan man ger sig ut. Och att ha isdobbar med sig, det är det absolut viktigaste.
Havet tycker han att man ska låta bli helt. Dammar och sjöar är betydligt bättre. Där är det sötvatten och mindre strömt. Och om det är grunt är det ännu bättre.
— Jag har själv åkt skridskor på havet utanför Mellbystrand, men det var längesedan. Jag tror inte att vi kommer att kunna göra det igen, inte i år heller, säger han.
Rolf Andreasson berättar att det behövs ungefär 15 centimeter kärnis för att bära en människa. Och någon kärnis syns inte till i Båstad hamn. Snarare kluckande, gungande, livsfarliga isflak.
Gå till toppen