Kultur

Att tro och att veta

Jenny Maria Nilsson läser Ann Sofie Roalds bok "Muslimer i nya samhällen" och ser möjligheterna i att förena privat tro i ett sekulariserat samhälle.

Ingen har väl missat att det tycks finnas motsättningar mellan det svenska sekulära samhället och religionen islam. Religion är organiserat vansinne och det ligger i sakens natur att medan individer mer sällan är galna är grupper det alltid. Det tog tid för vårt samhälle att lagstifta sig bort från religionens inflytande och det är inte förvånande om folk räds den kravfulla nyreligiositet som nu hämtar luft vid ytan oavsett från vilket håll den blåser.
Kränker jag religiösa? Knappast, jag är själv troende och fullt medveten om att de flesta av oss kan skilja mellan skit och pannkaka, det vill säga hålla isär genuin tro och religion som maktmedel. Anne Sofie Roald kan sannerligen det, hennes bok Muslimer i nya samhällen är så lågmält och sakligt skriven att jag till en början missar det utmärkta hon gör. På ett respektfullt vis gör Roald upp med en kulturrelativism och argumenterar övertygande för att islam är förenligt med ett sekulärt samhälle.
Jag är särskilt nyfiken på vad Anne Sofie Roald har att säga, inte enbart för att hon i en och samma kropp härbärgerar både tro och forskarens rationella värld utan även för hennes personliga upplevelser. Efter uppväxten i Norge i ett kristet hem konverterade hon år 1982 till islam och hennes kritiska tänkande överlever religionen. I boken finns ett antal intervjuer med muslimska kvinnor som kommit i kläm mellan svensk och islamisk familjerätt och författaren förmedlar med god insikt deras svåra situation.
Kan en person som följer Koranen leva sitt liv i ett liberalt samhälle? Ja, menar Roald och hennes främsta argument är det om den heliga skriftens tolkningsutrymme. Hon vet att muslimer – och kristna med för den delen – som menar att deras heliga skrift ska tolkas bokstavligt och överordnas lagtext kommer att vara i ständig opposition till ett samhälle som vårt.
Islam som den utövas, menar hon, är en produkt av mänskliga återgivanden som påverkas av historia och kontext. Missuppfattningen som ställer till det är att ”när muslimer talar om sharia är det oftast fiqh de menar”. Sharia är gudomlig lag, men människans läsning av denna är fiqh (rättslära). Att nogsamt skilja på dessa nivåer ger Islam den flexibilitet som mänskliga rättigheter kräver. Det är inte Guds ord som är rörliga, däremot människans förmåga att förstå.
Men även om Roald har rätt om tolkningsutrymmet så har det inget slutgiltigt inflytande över utövandet. Bara för att man kan tolka en text så att den är emot underkastelse människor emellan betyder inte det att man måste – för det krävs en sekulär och överordnad princip.
Roald skriver attmoderna Koranforskare till exempel kan mena att när det står i Koranen att en kvinnas vittnesmål ska räknas till hälften av en mans så kan det bero på bildning snarare än kön. Koranen skrevs under en tid då de flesta kvinnor var analfabeter. Att få upp helig skrift på demokratiska ben är som att försöka vinna på de där spelmaskinerna där man bankar ner mullvadar – man kan lyckas träffa, men andra dyker genast upp. Varför skulle analfabeten vara ett halvt vittne?
Jag är optimist! Blott sekulära samhällen har religionsfrihet. Roalds bok förskönar inga problem men beskriver också att svenska muslimer trivs här och har den uppfattning som den citerade vänsterpartisten Bashar uttrycker: ”Vi måste följa svenska lagar, eftersom det är vi som kommit hit och det därför är naturligt att vi rättar oss efter detta lands lagar”.
Majoritetssamhället lär sig att respekt inte måste bygga på likhet och att ingen behöver någons godkännande för att praktisera sin religion så länge den inte skadar någon.
Islam har under de senaste 20 till 30 åren haft en skrämmande väckelsevåg där islamister vunnit makt och inflytande och här i Sverige har vi sett intellektuella försvara dessa grupper under en fana av religionsfrihet – missriktad givetvis.
Mitt förtroende står till svenska debattörer med egna erfarenheter; Sara Mohammad, Nalin Pekgul och Anne Sofi Roald.
Sådana kritiker kommer att lyfta fram det islam som är förenligt med individers rättigheter.

Boken

Muslimer i nya samhällen
Anne Sofie Roald
Daidalos
Gå till toppen