Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Eftersatt underhåll dyr överraskning

Hälften av de över 60 miljonerna i EPC-projektet beror på 40 års eftersatt underhåll. Och en billig ventilationsinspektör som år efter år godkände ventilationen trots att mer än hälften av den var bedrövlig.

När Jan Sörensson tillträdde sin tjänst som fastighetstekniker i kommunen 2006 anade han oråd. Vart han än vände sig pratade människor om dålig inomhusluft och dålig ventilation i de kommunala lokalerna.
Så bläddrade han bland protokollen från de obligatoriska ventilationskontrollerna, OVK, som kommunen liksom alla andra kommuner har varit tvungna att göra sedan 1992. Där fanns inga problem, allt fungerade.
När han tog en titt på anläggningarna runtom på halvön, bland annat i skolorna, insåg han att det var något som inte stämde. Anläggningarna var i bedrövligt skick, trots att protokollen inte hade haft något att anmärka sedan 1992.
Vid den tidpunkten var han själv behörig att genomföra OVK-kontroller. Men i stället för att genomföra dem själv, anlitade han en extern besiktningsman.
— Om jag hade genomfört inspektionerna och det mot förmodan hade blivit godkänt hade ingen trott mig, så som det såg ut, säger Jan Sörensson.
Med den nya besiktningsmannen kom protokollen att visa en annan bild av tillståndet i kommunens fastigheter. I ett slag blev hela 60 procent av ventilationsanläggningarna underkända.
— Ingen på kommunen hade reagerat tidigare. Det är klart att det blir billigare att få protokoll utan anmärkningar än protokoll som påtalar problem, säger han.
Under de senaste 40 åren har pengarna inte direkt flödat till underhåll av ventilationssystemen i kommunens fastigheter. Snarare har politikerna inte sett någon anledning att skjuta till mer pengar eftersom OVK-protokollen har varit enbart positiva.
I stället har det handlat om akut lappande och lagande när anläggningarna har stannat.
— Den äldsta anläggningen i matsalen på Strandängsskolan är säkert tekniska museet intresserat av. Den är från när skolan byggdes, säger Jan Sörensson.
Och även om vissa lokaler på Strandängsskolan och andra skolor har fått nya aggregat, var de redan från början underdimensionerade i förhållande till hur mycket luft de pumpar in med tanke på antal personer som vistas där och lokalytan.
— Om vi gör den här investeringen nu får vi en tipp topp-anläggning. Sedan måste vi börja sätta undan pengar till löpande underhåll, säger Jan Sörensson.
På sitt kontor på andra våningen i kommunhuset visar han hur styrningen av dagens ventilationssystem fungerar. Eller inte fungerar. Härifrån kan han styra ett fåtal anläggningar.
Men även om några kontrolleras härifrån behöver han justera temperaturer och luftmängder manuellt via tangentbordet – automatiken är inte den bästa. Strandängsskolan, Kunskapscentrum och kommunhuset är de fastigheter som är kopplade till systemet.
Däremot är det stora flertalet av anläggningarna ute på halvön inte inkopplade. Dit måste han åka för att justera på plats. Det gör det till en tidskrävande och omöjlig arbetsuppgift att skruva ner ventilation inför till exempel sportlov, när lokalerna inte används. I stället får fläktarna snurra på högvarv även denna vecka.
Att koppla in ett nytt styrsystem och utbilda medarbetare i det kostar en hel del pengar. Till och med för relativt nybyggda Kunskapscentrum kostar det 340 000 kronor för att installera ett nytt, tillfredsställande styrsystem som inte ramlar sönder bit för bit.
Gå till toppen