Helsingborg

Hårda bud för helsingborgarna

De danska och svenska härarnas marscher genom Skåne utsatte som alltid lokalbefolkningen för svåra påfrestningar. Men ingenstans blev verkningarna så stora som i Helsingborg.
Staden hade fått ordentligt med stryk redan under Skånska kriget 30 år tidigare, och när danskarna landsteg på nytt 1709 fasade borgarna för en upprepning. De var snabba med att be om danskt beskydd och hoppades på så sätt att undgå plundring eller annan förstörelse.
1710 hade Helsingborg ungefär 1000 invånare. Efter slaget den 28 februari uppe runt Ringstorp fylldes den trånga lilla staden med flera tusen danska soldater och all deras utrustning och förråd. Det gick några dagar innan danskarna fick order om att återvända till Själland, och under tiden ägnade sig svenska batterier åt att skjuta rakt in i staden. Danskarnas krutförråd i en byggnad nära Mariakyrkan träffades och flög i luften, men annars tycks bombardemanget inte ha orsakat någon större skada.
— Men när danskarna väl lämnade stan blev det kris på allvar, säger Hans Svensson som skildrat händelserna i romanen "Det obrytbara mönstret".
Det stod snart klart att man på sin höjd skulle klara av att evakuera soldaterna. Frågan var vad man skulle göra med trossen och de, enligt vissa uppgifter, 6 000 hästarna.
— Eftersom det var krig fanns det bara ett svar. Allt skulle förstöras för att inte hamna i svenska händer. Matförråd och krut vräktes ut på gatorna och hästarna slaktades. För att göra det så vidrigt som möjligt för svenskarna, lämnades de uppskurna hästkropparna på gatorna, släpades ner i källare, upp på vindar eller stoppades ner i brunnar, berättar Hans Svensson.
Följden blev en sanitär katastrof. Varken borgare eller soldater ville befatta sig med de ruttnande hästkadavren. Magnus Stenbock fick till slut under hot om avrättningar tvinga fattiga fiskare och bönder att begrava kropparna i massgravar eller tippa dem i havet.
Ett par av dessa hästgravar påträffades omkring 1940 vid Långvinkelsbacken. De gav en makaber bild av med vilken brådska uppstädningen skett: sadlade hästar med vapen och allt hade vräkts ner i groparna. En del av det unika materialet finns i dag att beskåda i Dunkers kulturhus.
Snart började sjukdomar härja i staden, och som om det inte skulle räcka utbröt hungersnöd.
— På grund av kriget blev det på många håll ingen sådd och därmed ingen skörd det året. Dessutom slog pesten till frampå hösten. Den skördade många offer i det redan så hårt prövade Helsingborg.
Det skulle ta lång tid för staden att återhämta sig. År 1719 hade staden bara 700 invånare. Under resten av 1700-talet, liksom under 1800-talets första hälft, var Helsingborg bara en obetydlig småstad med ett tynande näringsliv. Allt var förstås inte en följd av krigets härjningar. Staden saknade till exempel en ordentlig hamn före 1832. Först därefter började expansionen, som gjorde Helsingborg till rikets femte största stad.
Gå till toppen